Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagsman Daniel Persson från Tallberg hade ordet för
en replik mot biskop Lövgren, då han bl. a. yttrade:
»––-Det var kanske något oriktigt av mig att säga, att biskop
Lövgren gjorde sig lustig, ty jag får lov att erkänna, att något
lustigt var det inte i hans anförande, utan tvärtom fann jag det
vara mycket sorgligt, att han hade så liten förståelse av vad som
rör sig i bygderna på ett så viktigt område som det ifrågavarande.»
Överläggningen förklarades avslutad, och ärkebiskopen
framställde proposition på de två framställda yrkanden, som
gjorts. Vid därpå företagen votering bifölls utskottets
avslagsyrkande med 33 röster mot 29, som voro för biskop
Billings återremissyrkande.
Så var då lektor Waldenströms förslag om en förnuftig
bestämmelse rörande undersökning och anteckning av
lek-mannadöpta barn inom svenska kyrkan fallet även för denna
gång. Det var nära, att Kyrkomötet skulle vekna inför den
överväldigande bevisföring motionären presterat för sitt
förslag. Men vid det avgörande ögonblicket gjorde sig »de
kyrkorättsliga synpunkterna», såsom biskop Billing i sitt
sista anförande uttryckte sig, så starkt gällande, att det
förblev vid det gamla. Dessa »kyrkorättsliga synpunkter» torde
dock kunna tydligare uttryckas med orden: Biskopars och
prästers intresse för att genom bibehållande av oklara och
tvetydiga bestämmelser rörande undersökning och
anteckning av lekmannadop söka förhindra sådana dops vidare
utbredning.
Emellertid kom frågan upp till behandling på nytt redan
vid följande års kyrkomöte.
* *
*
Vid 1910 års kyrkomöte förnyade lektor Waldenström
för tredje gången sin motion om anteckning för
lekmanna-döpta barn. Motionens såväl motivering som slutyrkande
voro nu något förändrade och hade följande lydelse:
»När frågan om s. k. lekmannadops antecknande var före vid
sistlidet års kyrkomöte, så var det en ganska stark minoritet, som
yrkade på ärendets återförvisande till utskottet. Man ansåg, att den
utredning, som utskottet givit, borde underkastas ett grundligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
