Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om det alls är döpt. Finner han däremot någon ofullständighet eller
otydlighet i dopbeviset, så behöver han icke lämna någon
upplysning därom för att möjligen få det kompletterat eller förtydligat,
ja, han torde anse sig — kanske icke utan rätt — förbjuden att
ingå i någon prövning alls, därest han icke anmodas att konfirmera
dopet. Det mottagna dopbeviset skall han emellertid bevara. Det
kan ju hända, att efter 15—20 år konfirmation begäres. Då skall
det tagas fram, om det finnes kvar; då skall dess innehåll prövas,
om det är möjligt. Pastor kan, för att få en rätt uppfattning,
behöva någon upplysning av föräldrarna — de äro kanske döda —
eller av vittnena — de äro kanske också döda eller annars
oåtkomliga, — eller ock kunna de efter så lång tid icke minnas allt, vad
pastorn kan finna behövligt att fråga om. Pastorn kan vända sig
till den prästman, som mottog dopbeviset, ifall han ännu lever. Från
honom får han följande svar: ’Jag kan ingen upplysning lämna,
emedan jag icke ansåg mig pliktig eller ens berättigad att ingå i
någon prövning, när jag mottog dopbeviset’. Eller: ’Jag kan eftef
så lång tid icke minnas, huru det var med den saken’.
Att detta icke är tomma fantasier, visade utskottets ordförande
vid diskussionen om min motion förra året, då han yttrade bland
annat följande:
’Emellertid ha nog även vissa svårigheter vid denna ofta för
flera år framåt uppskjutna undersökning efter hand framträtt; och
måhända ha flera domkapitel och biskopsämbeten, än de jag här
företräder, funnit nödigt att giva anvisningar, som i det hänseendet
skulle vara för prästerna vägledande. Utom vad jag vid visitationer
inom stiftet härvidlag åtgjort, ha i domkapitlets cirkulär icke blott
pastorerna uppmanats att i födelse- och dopbokens
anmärknings-kolumn göra anteckning, om dopet skett inför församlingen eller
bevittnats av enskilda personer, som ej velat åtaga sig
fadderförbindelserna, utan jämväl deras uppmärksamhet fästs på vikten av
att dopattesterna icke inläggas lösa i kyrkoboken eller på annat sätt
mindre noggrant förvaras, utan att de inläggas i särskilda konvolut,
så att man, så vitt möjligt, betryggar, att de vid behov må finnas
i behåll.’
Tänk, vilket besvär och vilken oreda det blir av allt detta! Men
ändå ingen säkerhet. Ty biskopens cirkulär och anvisningar äro
ingen lag för pastorerna. De kunna iakttagas av den ene, negligeras
av den andre. Och för resten går ett konsistorii cirkulär icke utöver
dess stifts gränser.
All denna ovisshet och villervalla är man på ett mycket enkelt
sätt ifrån, därest pastor, som mottager dopbeviset, genast granskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
