Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke av svenska kyrkan döpt, och därav vet ingen människa, om
herrn är döpt’. Jag svarar: ’Var då så god och hämta hit det
dopbevis, som pastorsämbetet fick, då jag nyss var döpt. Naturligtvis
går jag icke ifrån kyrkostämmans överläggningar, förrän denna sak
är klargjord’. Vilja herrarna verkligen ställa till ett sådant spektakel?
Mig synes, att hela detta trassel ingenting annat varit än ett uttryck
av harm från statskyrkans sida, en harm, som gör vederbörande
kyrkliga ledare oförmögna att se det, som är luce clarius, det, som
är enklare än det enklaste.
Biskop von Schéele sade under diskussionen i denna fråga vid
senaste kyrkomötet, att Visby domkapitel hade utgivit några
anvisningar för prästerskapet, huru det skulle gå till väga i detta fall.
Vad betyda då dessa anvisningar? Den ene prästen kan följa dem;
den andre negligera dem; och Visby domkapitels anvisningar gå i
varje fall icke utanför Visby stifts område.
Biskop von Schéele sade även, att när dopet sker först ’längre
fram’, så bör det antecknas, att barnet verkligen är döpt. Men, käre,
vad är längre fram? Är det veckor, eller är det år eller månader?
Och vad rätt har pastor då att anteckna annat än: ’icke av svenska
kyrkan döpt’. Det är således något olagligen självtaget av Visby
domkapitel att giva sådana anvisningar.
Nu säger biskop von Schéele i sin reservation: ’Pastor må åläggas
undersöka, såvitt möjligt, huruvida dophandlingen utförts av en
väl-frejdad döpt person i syfte att förrätta ett dop och skett i rent och
obemängt vatten till Fadrens och Sonens och den helige Andes
namn, samt att, om han finner så hava tillgått, därom göra
anteckning i kyrkans dopbok’. Ja, det är bra, men varför kan man då icke
lika gärna skriva: döpt. Det vore den enklaste anteckningen. Han
skulle enligt reservationen anteckna, att dopet har skett; att det
är utfört av välfrejdad, döpt person; att det är förrättat i rent och
obemängt vatten till Fadrens, Sonens och den helige Andes namn.
Men när nu ett sådant dop enligt utskottets öppna förklaring skall
anses i religiöst avseende likvärdigt med ett verkligt kyrkligt dop,
varför kan prästen då icke få slippa att anteckna allt det nämnda?
Jag förmodar, att han kommer att slippa det. Men antag, att biskop
von Schéeles reservation går igenom, varför kan prästen då icke
så gärna få skriva ’döpt’? Då skriver han med ett enda ord just
det, som enligt biskop von Schéeles förslag skulle fordra flera
rader. Må vi lära oss att vara enkla; att krångla till enkla saker
på detta sätt och inbilla sig, att kyrkans värdighet skulle därigenom
bliva bevarad, det är en villfarelse, så stor att . . . ja, herrarna
förstå mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
