Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreningarna inskränkte sig till att predika evangelium, vad sade
man då om dem? Jo, man sade, ’det är rakt ingen ordning, det är
bara villervalla’. Så började de att inom de olika kyrkosocknarna
bilda kristna församlingar efter bibelns mönster. Vad sade man då?
Jo, då sade man: ’Ack, det gick nog an förut, när de bara predikade,
men nu är det värre än förut, ty nu har man organiserat sig till
en ecclesiola in ecclesia med bestämd församlingsordning’.
Att herrarna för resten tala om oordning, det bevisar att herrarna
icke veta, hur det är, ty herrarna veta fasligt litet om det andliga liv,
som rör sig utanför edra egna dörrar. Svenska Missionsförbundet
vill alldeles icke utan vidare nedriva den svenska kyrkan, det ha
herrarna kunnat höra på mig, om I nämligen ansen, att jag har
någonting med den frikyrkliga rörelsen och Svenska Missionsförbundet
att göra. Jag har ock många gånger sagt, att om det stode i min
makt att med min namnteckning tvärt upphäva svenska statskyrkan,
så skulle man hellre få hugga handen av mig, än att jag skulle
skriva mitt namn. Men det hindrar mig icke att se de kräftsår, som
finnas på den svenska statskyrkans samfundskropp. Dem har jag
ofta framdragit och bekämpat samt uttalat nödvändigheten av
rättelse. Men detta har bara bemötts med det, att jag skulle vara
en kyrkans fiende, som ville riva ned kyrkan.
För några år tillbaka var jag överens med hovpredikanten Stöcker
i Berlin, att han skulle komma till Sverige för att hålla några
socialkristliga föredrag. Vi voro överens om ämnena, om platserna och
dagarna för föredragen. Men när det led på tiden, så fick jag ett
brev från honom, däri han sade: ’Jag kan icke komma, ty jag har
fått så många brev och broschyrer, som varnat mig för att ha någon
förbindelse med eder såsom en kyrkoordningens förstörare’.
Sedermera ångrade han sig väl litet och skrev en antydan om, att han
gärna ville komma till Sverige, men då svarade jag, att han
visserligen var mycket välkommen men att han gjorde bäst i att vänta,
tills mina belackare kallade honom. Detta skedde emellertid aldrig,
men han fick en annan kallelse — ned i graven.
Utskottet säger, att ett lekmannadops likvärdighet med ett kyrkligt
dop är längesedan erkänt. När man nu frågar: ’Av vem?’ så svarar
prosten Ekdahl: ’Av utskottet’. Och när man frågar: ’Huru
längesedan?’ så svarar han: ’Sedan 1908’. Jag beundrar verkligen de
herrar här i Kyrkomötet, som, när de läste betänkandet, voro i stånd
att förstå, att meningen var, att det icke var erkänt av kyrkan utan
blott av utskottet och att ’längesedan’ betydde detsamma som för två
år tillbaka. Prosten Ekdahl sade, att jag icke vill förstå, vad utskottet
säger. Ja, det är mycket bra att draga till med sådant där. Jag kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
