Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid taga det med stort jämnmod, ty jag har aldrig gjort mig
skyldig till att icke vilja förstå, vad andra uttalat. Har jag någon
gång sagt, att jag icke förstått något, så har det varit därför, att
jag icke kunnat förstå det, och detta kan ofta ha berott på, att
vederbörande icke förmått att uttrycka, vad de menat. Och så tror
jag, att förhållandet är här. Jag skall mycket väl erkänna min
oförmåga att inse skillnaden emellan dopets sakramentala och dess
kyrkorättsliga karaktär, därför att den kyrkorättsliga är ingen. Från
kristlig synpunkt sett finnes icke någon annan karaktär hos dopet än den
sakramentala. Varför visa herrarna annars icke ur Nya testamentet
ett enda exempel därpå? Ett enda ord blott, så skall jag giva mig
genast inför det. Var så god, herr Ekdahl, och giv mig ett bibelspråk,
som talar om dopets kyrkorättsliga karaktär! Men herrarna akta sig
nog för det; icke ens våra professorer töras giva sig in på det
problemet.
Det sades vidare, att det skulle vara ett oskick, att dop förrättades
av lekmän. Ja, herrarna skulle vara närvarande vid ett sådant dop,
så skulle de nog få se på annat. Men det är ej att begära.
Herrarna veta mycket väl, att det finnes präster, som leva till den
grad ogudaktigt, att det är förfärligt och som, om en frikyrklig
kommer till dem bara överösa honom med ovett, därför att han är
frikyrklig, Att troende icke vilja gå till sådana präster för att få sina
barn döpta, det skola herrarna icke förundra sig över. Men om de då
ha en gudfruktig lekman, särskilt en lekmannapredikant, som vill
verkställa dopet, och de vända sig till honom, så bör det icke kallas
oskick. Om de sedan icke heller gå till den ogudaktige prästen för
att få dopet konfirmerat, så är det helt naturligt. Jag skulle icke
heller göra det, absolut icke. Jag har själv döpt mina barn, alla elva,
både medan jag var präst och sedan jag tog avsked. Men någon
prästerlig bekräftelse i senare fallet har aldrig kommit i fråga.
Det är en gammalkristlig och gammalluthersk lära, att sakramenten
äro oberoende av den förvaltandes person. Detta har man inom
statskyrkan vetat att göra sig gagn av, när det gällt att försvara supiga
och oordentliga prästers sakramentsförvaltning. Men sedan det blev
fråga om sakramentens förvaltning av lekmän, även de mest
gud-fruktiga och fromma, då fick det en annan betydelse.
En kontraktsprost — ja, jag minns nu icke vilken av
kyrkomötes-medlemmarna det var — sade, att genom mitt förslag skulle
medvetandet om skillnaden emellan ett lekmannadop och ett kyrkligt
dop bli utplånat. Ja, naturligtvis. Är det ena likvärdigt med det
andra, så skall man väl icke uppehålla medvetandet om en skillnad
dem emellan. Utskottet erkänner ju också, att dessa båda slags dop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
