Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då ärendet förekom i Kyrkomötet, begärdes först ordet
av lektor Waldenström, som yttrade:
»Såsom herrarna lätt förstå, har jag icke väntat, att
Kyrkolags-Utskottet skulle instämma i min motion. Det skulle ha överraskat
både mig och många andra, om något tillstyrkande kommit
densamma till del. Men icke förty måste jag säga, att utskottets
betänkande har överraskat mig i ganska hög grad. Jag har varit ledamot
av 25 riksdagar, och såvitt jag kan erinra mig, har aldrig
förekommit, att ett utskott har avfärdat en motion, evad den rört en
mer eller mindre viktig sak, på det sätt att utskottet sagt: ’Vi äro
av en annan tanke än motionären, och därför avstyrka vi motionen’,
utan det är alltid regel — även när man tycker sig se, att motionen
varit en okynnesmotion, såsom man brukar säga — att utskottet,
om inte för annat så av pur takt och artighet, går in på bemötande
av de motiv, som motionären har framhållit. Det är första gången
det har hänt, att jag i ett utskottsbetänkande fått läsa det som
Kyrko-lagsutskottet här säger, nämligen: ’Då utskottet icke kan dela den
uppfattning, som ligger till grund för motionärens yrkande, hemställer
utskottet, att förevarande motion icke må till någon Kyrkomötets
åtgärd föranleda’.
En sådan motivering skulle kunna användas mot varje motion,
som ett utskott avstyrker. Den kunde till och med tryckas på förhand,
denna motivering: ’Utskottet är ej av samma tanke som motionären,
alltså föreslår utskottet, att motionen ej måtte till någon åtgärd
föranleda’. Jag undrar, vad herrarna skulle tänka och säga, om
Kyrko-lagsutskottet eller ett annat utskott här i Kyrkomötet behandlade en
allvarlig, av herrarna väckt motion på det sättet, allra helst om saken
vore av större vikt.
Det är en av ledamöterna, som reserverat sig i fråga om
motiveringen. Vad syftet med reservationen är, har han icke angivit,
men jag förmodar, att han velat opponera sig mot det förfarandet,
att man avstyrker en motion utan motivering. Ty detta är ingen
motivering. Betänkandet är ej ens ett avstyrkande av motionen, utan
helt enkelt ett avvisande. Huruvida det kan sägas hedra utskottet,
överlåter jag åt herrarna själva att bedöma.
Saken är emellertid av den vikt, att jag må säga, att det kanske
ej är någon viktigare sak bragt på tal här i Kyrkomötet än just
denna. Det är en allmän känsla, som går igenom både de kyrkligt,
frikyrkligt och okyrkligt sinnade, nämligen att statskyrkoformen levat
ut sin tid i vårt fosterland. Det är även ganska märkligt att se, att
i ett flertal motioner, som nu blivit väckta i Kyrkomötet, dyker den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
