Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mutar sitt samvete och lär andra att göra sammalunda. Och vad
moraliskt inflytande det har, förstå herrarna.
Men såsom jag sade, saken går framåt, och alla här i
Kyrkomötet veta vi målet. Det beror icke på vad vi i den delen vilja
eller icke vilja, utan frågan är, om saken skall drivas fram genom
kyrkans fiender eller tagas om hand av dem, som vilja kyrkans väl.
Herrarna må om mig personligen tro, vad herrarna vilja — jag har
ju fått höra det delvis här i dag — men jag har aldrig velat kyrkan
något ont. Jag har mången gång sagt och upprepat, att om jag med
mitt namns underskrift helt enkelt kunde upphäva statskyrkan, så
skulle jag hellre låta hugga handen av mig, än jag på detta sätt
gåve min underskrift.
Jag har alltså icke velat något sådant som att helt enkelt upphäva
statskyrkan, men jag har velat och vill, att det som är stötande, som
är okristligt, det som hindrar, som trycker och kuvar samvetena,
måtte avlägsnas, på det att av kyrkan må bliva en verklig kyrka.
Nu är statskyrkan en obestämd folkmängd, boende inom vissa
gärdes-gårdar i yttre geografisk mening, så att man kan säga om den svenska
statskyrkan, att hon gränsar i öster till Bottniska viken och
öster-sjön, i söder till Östersjön och i väster till Kattegat och Norge o. s. v.
Men herrarna måste ju förstå att vi nu hava kommit till den punkten,
att en sådan ställning är ohållbar. Och då är det endast fråga om
huruvida man skall invänta en revolution, där mycket, som eljest
kunde räddas, går förlorat eller om vi skola taga saken i allvarligt
övervägande för att vid en fredlig avveckling göra det bästa möjliga.
Härför fordras säkerligen, såsom jag i min motion yttrat, ett
kolossalt arbete. Det blir slitningar och oerhörda svårigheter att övervinna.
Men det är icke omöjligt, ty det rätta måste i alla fall hava medel
att göra sig gällande, om man också icke strax kan säga var dessa
medel äro att finna.
Jag sammanträffade för några dagar sedan med en mycket
framstående man i vårt land, för närvarande en av vårt lands största
dignitärer, och jag kom att tala med honom om grundskatternas
avskrivning, därför att vi båda två varit ledamöter av Riksdagen. Han
sade: ’Tänk så dumma vi voro, som satte oss emot grundskatternas
avlösning, då lantmannapartiet väckte förslag därom. Vad blev
följden? Jo, vi fingo gnmåsksitzavskrivning i stället för
grund-skatteavlösning.’ Då tänkte jag: Här hava vi en bild av den kyrkliga
situationen. Skola vi sätta oss emot avlösningen, tills det blir en
avskrivning, och en revolutionär avskrivning? Ty att den kommer,
betvivlar nog ingen av herrarna.
När den gamle Hiskias fick veta om Jerusalems blivande fall, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
