Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att förvalta sakramenten. Men den är ändå så pass vital, att
kyrkans författning kan vara sådan, att den inskränker och hindrar
en fri utövning av just det vitala. Och av det vitala har jag redan
anfört en punkt, nämligen det uppväxande och inom kyrkan döpta
släktets religiösa uppfostran i våra skolor. Jag förmodar, att herrarna
inse, att den saken är lika vital som rättigheten att stå på predikstolen
och predika evangelium. Men, mina herrar, det är icke blott
evangelium, som man är berättigad att predika på predikstolen, utan man
är berättigad att predika raka motsatsen också. Man är berättigad
att predika, att Kristi uppståndelse är allenast en fabel. Man är
berättigad att predika, att Kristi himmelsfärd är allenast en fantasi
och Hans återkomst att döma levande och döda allenast en falsk
förhoppning, som man hittills gjort sig. Man är berättigad att stämpla
den apostoliska trosbekännelsen såsom varande endast ett historiskt
vittnesbörd om den gamla kyrkans kamp och såsom ett resultat av
denna kamp. Vidare tillåter jag mig att fråga, om kyrkans författning
precis är utan betydelse för förvaltningen av sakramenten. Huru
många av kyrkans män, ja, av kyrkans allra frommaste och
duktigaste män, är det icke, som sucka både enskilt och offentligt över
de samvetskval, som de lida under det nuvarande nattvardsväsendet,
då de äro tvungna att mot sitt samvete förvalta Herrens heliga
nattvard, såsom nu sker? Och vad är det, som gjort det? Jo, den
nuvarande kyrkoförfattningen.
Det var för många år sedan en prästman i Närke — fastän
personligen bekant med honom, har jag tyvärr glömt hans namn — som
en gång vägrade att utföra en nattvardsgång på den grund, att han
personligen kände till alla, som anmält sig såsom nattvardsgäster.
Saken beivrades och prästmannen dömdes naturligtvis av domkapitlet.
Han klagade hos Kungl. Maj :t, men Kungl. Maj :t lät saken bero,
tills kyrkoherden dött, och så förföll saken. Men hade Kungl. Maj :t
dömt, hade Kungl. Maj :t måste döma honom till bestraffning, och
hade prästmannen fortsatt i sin vägran, hade han naturligtvis blivit
dömd vidare ända till avsättning.
Biskop Billing sade, att Herren satt bland publikaner och syndare,
och så bör även kyrkan göra. Det är rätt. Den sanna kyrkan har
också alltid suttit bland publikaner och syndare och haft föga
medhåll av skriftlärde och fariséer. I likhet med Herren har hon verkat
bland publikaner och syndare. Men hon skall även i ett annat
avseende följa Herrens exempel: Herren tog aldrig publikaner och
syndare utan omvändelse och syndabekännelse upp bland lärjungarnas
antal.
Att statskyrkan kan ödmjuka sig, såsom biskop Billing sade, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
