Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saken. Ja, det är sant. Men, mina herrar, om några år hava vi en
på helt andra grunder vald första kammare, vilken säkerligen blir
vida mer demokratisk än den nuvarande. Då få herrarna se, att
det icke dröjer länge, förrän båda kamrarna förena sig om ett
uttalande i nu sagda riktning. Och då — det får jag säga — då
kommer det verkligen att te sig bedrövligt, om statsmakterna gå i
spetsen och kyrkan ovilligt och motsträvigt låter släpa sig efter.
Jag hemställer till herrarna: Vilket vore hedersammare för kyrkan,
att så göra eller öppet säga: Vi inse, att tiden så småningom nalkas,
och vi inse att saken är allvarsom. Vi inse, att en lugn övergång
måste kräva en ganska lång tid, därför vilja vi bereda oss på
densamma och göra vad vi kunna för en fridsam avveckling av de
nuvarande förhållandena.
Jag begagnade vid förra kyrkomötet tillfället att påpeka, huru
fullkomligt vanmäktig den svenska kyrkan under nuvarande
förhållanden är, och detta till följd av att hon är en statskyrka. Vi
hava i första paragrafen av kyrkolagen en bestämmelse, som säger,
att normen för den rena evangeliska läran är bibeln, de tre symbola
och concordieboken. Herrarna veta det allesammans. Vem bryr sig
om de symboliska böckerna? Ja, vem bryr sig om de tre symbola?
Intill 1827 innehöll prästeden, att prästen skulle hålla sig till den
rena evangeliska läran, så att han varken fick inom sig hysa eller
offentligen utsprida någon annan lära. År 1827 togs det första
momentet bort, och prästen fick lov att inom sig hysa annan
åskådning men icke att utsprida den offentligt eller hemligt. Sedermera
kom man så småningom i nöd även för det nya formuläret, och så
hittade man äntligen på att prästen skulle lova att rent och klart
förkunna Guds ord ’såsom det är oss givit i den heliga Skrift och
såsom vår kyrkas bekännelseskrifter därom vittna’. Det kostade
mycket stora ansträngningar för dem, som utarbetade detta formulär,
att hitta på ett till den grad intetsägande uttryck som detta. I den
formeln kan man ju lägga in precis vad man vill. Och det hava även
en mängd präster begagnat sig av.
På senare tid hava vi i Sverige haft åtskilliga prästerliga mål, då
prästerna varit anklagade för falsk lära, ett i Lund, två i Stockholm.
De, som läst vederbörande konsistories utlåtanden, hava icke kunnat
undgå att känna, huru dessa gått liksom katten kring het gröt. Därvid
har dock Stockholms konsistorium i det sista målet överträffat
t. o. m. sig självt.
Nej, de symboliska böckerna bryr sig ingen om. Redan på min
studenttid talade professorerna om, att det endast var det väsentliga
i de symboliska böckerna, som var förbindande. Men vad som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
