Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tycker, att alla präster, som ha intresse för Guds sanna kyrka,
skulle taga den här saken på litet mer allvar än de göra. Se vidare
på hur det går med religionsundervisningen i skolan. Kyrkans
inflytande på densamma vid de högre läroverken är utstruket. ’Men’,
säger man, ’i folkskolan ha vi ännu kvar något inflytande’. Ja, så
är det ännu, och hur länge detta ’ännu’ räcker, det kunna herrarna
räkna ut. Det senaste politiska programmet av det socialdemokratiska
partiet, det, som utgjorde valprogram vid de sista valen, innehöll,
att varje klerikalt inflytande skall uteslutas från skolorna av varje
slag. Och det liberala programmet innehöll, att skolorna ’skulle
ställas under sakkunnig lekmannaledning’, vilket icke är något
annat än en hygglig omskrivning av det socialdemokratiska
programmet. Tro icke herrarna, att det går därhän, som jag sagt? Ja, då
får jag lov att säga, att herrarna äro klena i tron!
Nu säger man: Ja, men ställningen är ännu icke omöjlig. Ännu
är den uthärdlig. Låt oss vänta, låt oss vänta, till dess den blir
alldeles omöjlig. Men när blir den då omöjlig? Skola vi vänta, tills
socialismen nått sitt mål att förvandla kyrkorna till Folkets hus.
Herrarna veta väl, att socialdemokraterna äro emot kyrkans skiljande
från staten. De äro målmedvetna och de räkna på att de en vacker
dag skola lägga kyrkorna under sig samt på det sättet få förträffliga
Folkets hus i dem.
Jag har i detta sammanhang många gånger tänkt på profeten
Daniel. När konung Darius påbudit, att ingen fick tillbedja någon
annan Gud i Babel än konungen själv under trettio dagar, då gick
Daniel upp på sitt rum och slog upp fönstren mot Jerusalem och bad
öppet till sin Gud tre gånger om dagen. Han var så rädd för att
folk skulle tro, att han lydde konungen i detta fall, att han slog
upp fönstren, på det att alla skulle se, huru han bad. Hade han
varit präst i ett visst kyrkosamfund, då hade han räknat ut det så
här: ’Ja, trettio dagar det är inte något outhärdligt. Jag vill
tillbedja min Gud förstås, men krypa in i min garderob och göra det
där, så att alla tro, att jag lyder konungens påbud. På trettioförsta
dagen kan jag göra det offentligt igen’. Detta är icke någon fabel;
herrarna känna, att det är verkliga förhållandet, och var det
kyrkosamfundet finns, ja, det behöver jag inte säga.
Om man frågar Augustanasynoden i Amerika, som är nära släkt
med svenska statskyrkan, om hon önskade att bli statskyrka och att
komma under statens tvång, så skulle säkert icke en enda röst höjas
därför. Och dessa augustanapräster äro dock till stor del komna
från Sverige och vana vid svenska former; men de hava av erfarenhet
lärt sig att inse, huru mycket bättre det är, att kyrkan står fri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
