Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om jag skall gå vidare och säga något om vad jag tror om
konsekvenserna, så är det detta: Vi ha i Sverige en statsinstitution,
som tillgodoser de administrativa intressena i landet, med vissa
områden, som kallas län; vi ha ock en institution, som tillgodoser
de rättsliga, juridiska intressena i landet, med vissa bestämda områden,
de s. k. domsagorna. På samma sätt skulle statskyrkan ersättas med
en institution, som, bunden vid socknarna, hade att tillgodose de
andliga, de religiösa intressena. Prästerskapet där skulle vara statens
representanter för att bevaka de andliga intressena i statens syfte,
för statens ändamål. Sedan skulle det vara för alla, som på allvar
ville vara kristna, fritt att inom dessa socknar bilda kristna
församlingar. Till en sådan församling kunde vederbörande
sockenpräst, liksom kronofogden och andra ämbetsmän, ansluta sig, ifall
de vore sanna kristna. Prästen kunde ock vara församlingens
föreståndare, för så vitt församlingen hade det förtroendet till honom,
att hon valde honom därtill.
Jag undrar icke på om herrarna tycka, att detta är väl mycket
på en gång, men det är icke alls min tanke, att sådant skulle på
en gång genomföras. Dock — att det kommer att genomföras, mina
herrar, därom hyser jag icke det ringaste tvivel. Jag är ock
övertygad, att herrarna allesamman känna på sig, att det kommer därhän.
Ja, herr ordförande, för formens skull skall jag yrka bifall till
min motion och avslag på Kyrkolagsutskottets betänkande, ehuru
jag förvisso vet, vad utgången blir.»
Efter detta långa och utförliga inledningsföredrag vidtog
en livlig diskussion, under vilken fjorton talare hade ordet,
innan lektor W. nästa gång tog till orda i frågan.
Förste talare var Kyrkolagsutskottets ordförande, f. d.
landshövding C. A. Sjöcrona från Skara stift. Att han efter
åhörandet av motionärens anförande icke ändrat mening,
framgår med all önskvärd tydlighet av hans anförande, som
förövrigt rör sig åtskilligt på sidan om frågans kärnpunkt.
I sitt anförande yttrade utskottsordföranden bl. a.
följande:
»––-Är meningen den, att man skall stanna endast därvid, att
konungen upphör att vara kyrkans summus episcopus och att staten
icke vidare skall hava någon förpliktelse att tillskjuta de medel,
som fordras för den kyrkliga administrationen utöver de sedan
uråldriga tider därför anvisade tillgångar? Eller är det ytterligare
meningen, att staten icke vidare skulle genom sin lagstiftande och
verkställande makt lämna kyrkan det understöd, hon kan behöva
16 — P. Waldenström. Kyrkomötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
