Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skap, när man med förakt talar om dogmatik. Redan det, att det
finnes en Gud, är en dogm, och en dogm, åt vilken stora skaror
av s. k. vetenskapsmän skratta. All frälsning är genom tron på Jesus
en dogm. Att det finnes ett liv efter detta, är en dogm. Man talar
nu så ofta föraktligt om dogm och säger: låt dogmerna fara. Men
var stå vi då? Nej, mina herrar, låtom oss icke tala om tro utan
dogmatik, det går icke.
Biskop Danell talade med stor patos om faran att upplösa bandet
mellan svenska kyrkan och svenska folket. Vilken människa har
talat om det? Åtminstone icke jag. Vad jag talat om, är en
upplösning av bandet mellan kyrkan och statsmakten, det band som håller
kyrkan i slaveri under staten. Och denna upplösning har jag yrkat
på just i den avsikten, att bandet mellan svenska kyrkan och svenska
folket må bliva mycket varmare, mycket innerligare, mycket mera
personligt än det för närvarande är.
Biskop v. Schéele sökte att korrigera mitt yttrande om andra
kammarens beslut. Han läste därför upp åtskilligt ur andra
kammarens protokoll. Såsom herrarna därav hörde, gick kammarens beslut,
precis såsom jag sagt, i samma riktning som min motion.»
Professor A. H. Lundström från Uppsala höll därefter
ett märkligt tal, ur vilket vi anföra följande:
»— — Lek icke med denna fråga! Det är en högeligen allvarlig
sak. Den är kanske vida allvarligare för staten än för kyrkan, och
jag tror att i det sista anförandet av herr Waldenström ligger ett
erkännande härav. ’Kyrkan behöver icke staten för att vara stark’.
Det underskriver jag för min ringa del, och jag tror, att det är ett
stort misstag av de präster och lärare, som tro sig böra liksom
försvara statskyrkoinstitutionen för att därigenom försvara Kristi
kyrka. — Slutligen ber jag få erinra om ett yttrande av den djupt
blickande engelske historieskrivaren Macaulay: ’Våra statskyrkors
fall bli våra staters fall’. Detta tror jag, att man borde framhålla
för andra kammaren och för dem, som för övrigt makten hava här
i landet. — Och så till sist huvudsaken, varför jag begärde ordet.
Det var närmast med anledning av ett yttrande av min kollega vid
Lunds universitet, professor Pfannenstill. Han hade ett yttrande med
anledning av herr Waldenströms tal om att man likställde Kristus
med de båda rövarna; och fattade jag icke den ärade
Lundarepre-sentantens ord alltför ortiktigt, så yttrade han sig ganska otvetydigt
i den riktningen, att han ville vara med om att i den apostoliska
trosbekännelsen stryka, vad som rör begynnelsen av det underbara liv,
varom den talar, och vad som gäller Kristi uppståndelse och
himmelsfärd. Jag hoppas, att något missförstånd å min sida måtte
föreligga, men så, som orden i verkligheten föllo, kunde man knappast
erhålla någon annan uppfattning av vad talaren menade. Men i denna
punkt må jag öppet säga ifrån, att jag står på Waldenströms sida,
och jag tror, att det göra de flesta av våra både präster och teologie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
