Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
professorer. Får jag icke med apostlarna och kyrkans verkliga
medlemmar i alla tider tro, att Kristus är för våra synders skull dödad
och för vår rättfärdiggörelses skull uppväckt, att han är
sannfärde-ligen uppstånden — då må jag med apostelen Paulus bekänna, att
vår Kristustro är fåfäng och att vi äro de uslaste bland människor.
Och jag instämmer fullkomligt med herr Waldenström, att vi måste
hava dogmatik, vi måste naturligtvis säga något om Kristus; annars
kunde vi lika gärna kalla honom Buddha eller vad som helst. Vårt
palladium, vår genom seklers stormar nedärvda trosbekännelse ljuder
ännu söndag efter söndag i våra svenska kyrkor. Må den aldrig
förvanskas, kringskäras eller förstöras! Stå vi på evangeliets och
apostlarnas grund, så skall det heliga sambandet med Kristi och forntidens
kyrka fortfara. Måtte vi alltid enstämmigt fasthålla vid den fulltoniga
bekännelsen !>>
I detta anförande instämde även lektor J. H. T. Rosengren
från Växjö stift.
Kontraktsprosten J. M. Lindstedt från Kalmar stift återtog
sitt förut framställda yrkande, då det ej vunnit någon
anslutning och därtill ansågs ej kunna inrymmas i vad motionen
innefattar.
Professor S. J. Boéthius från Uppsala framställde till
motionären, lektor W., följande frågor:
»Är det herr Waldenströms mening, att dessa församlingar, som
han tror, sanna kristna, skola hava statsunderstöd, och att
stats-ämbetsmannen, kyrkoherden, eller vad han än kallas, skulle få med
därav, endast såvitt han också väljes till föreståndare för en sådan
’sant kristlig församling’? Men vem avgör då, om den ena eller
andra församlingen är verkligt kristen? Jag kan ej förstå annat,
än att, likaväl som en församling, som utgiver sig för luthersk, då
kan fordra sådant understöd, så kan också annan kristen församling,
metodistisk, reformert, romersk-katolsk, fordra det. Resultatet av en
sådan ordning måste, synes det mig, bliva det, att staten understödjer
alla frireligiösa kristna samfund.»
Biskop Gottfrid Billing från Lund yttrade till sist bl. a.
följande:
»— — Därför äro bland motståndarna mot vår svenska kyrka
enligt min mening de allra farligast, som bidraga till att hon icke
förkunnar evangelium rent och klart. Här är nu talat om vad som
i framtiden skall kunna upplösa sambandet mellan staten och kyrkan;
jag vill då säga: Kommer den stund, då vårt svenska prästerskap
predikar, vad som professor Pfannenstill icke uttalade som sin egen
mening men sagt, att det finnes personer, som predika, ja, då är
den svenska kyrkans timme slagen, men så länge icke det sker,
fruktar jag icke för hennes framtid.»
Till sist fick lektor Waldenström ordet för följande replik
till professor Boéthius yttrande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
