Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till svar på de många frågor, som herr Boéthius ställde till mig,
vill jag blott säga, att hans anförande vittnar om att han har ingen
kunskap och intet begrepp om den frikyrkliga ställningen och rörelsen
i vårt land.»
Härefter förklarades överläggningen avslutad och
ärkebiskopen framställde propositioner i enlighet med de
yrkanden, som blivit framställda. Utan votering godkändes
Kyrkolagsutskottets avslagsyrkande.
Så var då denna fråga för andra gången fallen i
Kyrkomötet. Men den var dock därmed icke slutbehandlad vid
Sveriges kyrkomöten. Den återkom vid följande års möte.
* *
*
Vid 1910 års kyrkomöte kom frågan om skilsmässa mellan
stat och kyrka sålunda upp för tredje gången, även nu
föranledd genom motion av lektor Waldenström. Motionen hade
nu betydligt förkortats och fått följande lydelse:
»Det torde ej vara förmätet, om jag uttalar den förmodan, att ett
stort antal — kanske de flesta av Kyrkomötets medlemmar — äro
övertygade därom, att utvecklingen av de politiska och kyrkliga
förhållandena i vårt land förr eller senare måste leda till upplösning
av det nu bestående bandet mellan staten och kyrkan. Även efter
senaste kyrkomötet hava händelser inträffat, som tyda på, att
utveck-ligen går raskt i denna riktning, jag menar å ena sidan andra
kammarens beslut angående kyrkornas öppnande för s. k. kulturella
föreläsningar, å andra sidan det märkliga s. k. reformatoriska mötet i
Örebro, där de av teologiska vetenskapsmän par préférence uttalade
meningarna uppenbarade en ömklig vetenskaplig villervalla utom i en
huvudpunkt, däri de syntes vara ganska eniga, nämligen att reformera
bort själva hörnstenen för den lutherska reformationen, den heliga
Skrifts gudomliga auktoritet. Mot allt sådant står den av staten
bundna kyrkan alldeles vanmäktig, ett åtlöje för både ’greker och
barbarer’, kanske ock för många av sina egna ledande män.
Må vi allvarligt sätta oss in i den tanken, att den dag skall komma
och är kanske icke långt avlägsen, då statskyrkobandet brister. Skall
svenska staten då bliva en religionslös stat eller skall den behålla ett
verksamt intresse för religionen? Det beror på huru upplösningen av
bandet sker. Sker den efter allvarlig undersökning och mogen över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
