- Project Runeberg -  P. P. Waldenström i kyrkomötet /
259

(1931) Author: P. P. Waldenström With: Olof Johansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ingen av herrarna här i Kyrkomötet, som kan säga, vad den svenska
statskyrkan är. Här sitta alla Sveriges biskopar och flere teologie
professorer, men jag trotsar på att ingen av dem kan säga, vad
svenska statskyrkan är för något. Vad den svenska staten är, det
kan man säga, men vad den svenska statskyrkan är, det kan ingen
säga. Ty först och främst är det uppenbart, att Frälsaren aldrig
talat om eller tänkt på någon statskyrka, likaså att hans apostlar icke
tänkt på någon sådan eller talat därom. Även herrarna i
Kyrkolags-utskottet — jag tänker särskilt på ordföranden, herr Sjöcrona —
vet mycket väl, att den lutherska kyrkans främsta bekännelseskrift,
den Augsburgska bekännelsen, opponerar sig mot sammanblandningen
av det andliga och världsliga regementet. Någon grund i Kristus
eller i kristendomen har statskyrkan således icke, i de lutherska
bekännelseskrifterna icke heller. Och likväl kallar hon sig både
evangelisk och luthersk.

Men jag kommer åter tillbaka till frågan: Vad är statskyrkan?
Var få vi veta, vad hon är? Man pekar på bekännelseskrifterna. Vad
betyda dessa? Dem bryr sig folk om precis så mycket de vilja. Man
kan få höra icke blott från pöbeln, utan även från kyrkans högsta
spetsar talas om bekännelseskrifterna på ett sådant sätt, att man
baxnar. Prästeden innehöll ända till år 1829, att en prästman ej
hemligen inom sig fick hysa ej heller uppenbarligen förkunna en
annan lära än den, som överensstämde med de lutherska
bekännelseskrifterna. Genom den ändring, som skedde 1829, fick han rätt att
inom sig hysa men ej att offentligen uttala någon avvikande lära.
Nu är det tillåtet — om ej teoretiskt, dock faktiskt tillåtet — att
icke endast offentligt uttala avvikande meningar, utan även att
t. o. m. i biskopliga herdabrev kalla bekännelseskrifter för oförsynt
humbug, ett sammelsurium av oförnuft m. m. d. Och vad kan kyrkan
göra däråt? Rakt ingenting. Det som den ene säger om Symbolum
Athanasianum, måste den andre hava rätt att säga om Symbolum
Apostolicum, ty i svenska kyrkans lag och Uppsala möte beslut göres
ingen skillnad mellan dessa två.

Vad är då statskyrkan för något? Den har icke sina rötter
i Kristus och hans evangelium, den har icke sina rötter i Luthers
bekännelseskrifter, och vad är hon då? Jo, i praxis är hon ett kaos.
Men ett kaos kan man icke definiera.

Herrarna veta, att under de senare årtiondena har i vårt land
utvecklat sig en ganska stark frikyrklig rörelse. Av prästmötesreferat
har jag mången gång sett, hur vederbörande präster sökt trösta
varandra med, att denna rörelse vore stadd i tillbakagång, så att det
snart skulle bli slut med densamma, o. s. v. Jag blev även överraskad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:32:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ppwik/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free