Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanmäktig däremot, då frågar jag: Märka icke herrarna, att det
börjar luta åt den dag, då bandet mellan staten och kyrkan måste
brista, ty icke ens den starkaste stat är i stånd att upprätthålla en
kyrka, som bekänner sig vara evangelisk och luthersk, men inom
vilken det går till på det sättet.
Jag förstår nog, vad det skall bli för ett resultat av denna motion.
Det är icke något vidare tvivel om den saken, men jag har dock
velat påpeka, vad jag nu sagt. I andra länder har frikyrkorörelsen
blivit mer omfattad av vederbörande prästerskap, än vad som skett
i vårt land. Jag anförde vid förra kyrkomötet ett möte i Köpenhamn,
där den även i vårt land bekante Ussing uppträdde på ett ganska
bestämt och allvarligt sätt i denna fråga. Vi veta även hur det rör
sig i Norge o. s. v., men Sverige skall alltid vara efter; jag
förmodar, att vi dock en gång skola komma efter. Varken jag eller
den ärade ordföranden i Kyrkolagsutskottet, herr Sjöcrona, skall
få uppleva den dagen, men varen vissa på att den dagen kommer,
och då skall man kanske säga om mig: ’Han ville ändå svenska
kyrkan väl’.»
Utskottets ordförande, /. d. landshövding C. A. Sjöcrona
från Skara, blev näste talare och anförde i slutet av sitt
yttrande följande:
»Men för att Kyrkomötet skall kunna avlåta en sådan skrivelse,
som motionären ifrågasätter, måste Kyrkomötet väl åtminstone ha
klart för sig, vad som menas med ’upplösning av bandet emellan
stat och kyrka’. Detta måste väl vara fullkomligt noggrant fixerat,
och det kan jag icke finna, att det är i någon av de motioner, som
här avgivits i denna fråga.»
Professor Erik Stave från Uppsala hade ett långt
anförande, i vilket han bl. a. yttrade:
»––-Ty vad innebär förslaget? Jo, därför att staten kan tänkas
komma att våldföra sig på kyrkan, trakassera henne, beröva henne
existensmedel o. s. v., därför skall hon för att rädda sitt skinn
och något av sina timliga ägodelar uppoffra sin stora idéella uppgift
och företrädesrätt att få göra den kristna religionens och sedlighetens
bud gällande för hela folket och i stället stiga ned på en privat
förenings plats. — Vi ställas alltså inför utsikten att få en ungdom,
som icke fått insikt i elementerna av vad till religion och kristendom
hör. Och just så har det tillgått på många ställen i Amerika. En
notis från samma håll, som jag nyss nämnde, från Augustana, har i
all sin korthet något häpnadsväckande att meddela i detta hänseende.
Det heter: ’Det sorgliga förhållandet lär förefinnas i Greater New
York, att endast en fjärdedel av barnen under sexton år får någon
kristlig och moralisk undervisning’. — Romarrikets kulturvälde, den
grekisk-hellenska världen hade öppnat sig för Jesu evangelium och
erkände det som den högsta sanning i världen, långt innan kejsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
