Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historisk urkund, vilken för dem bär vittnesbörd om
guds-uppenbarelsen i Jesus Kristus. Därefter yttrade han
följande :
»Om man nu frågar mig, vilken av båda dessa ståndpunkter mest
överensstämmer med reformationen, tvekar jag icke att säga: Det
gör vår ståndpunkt. Ty den lutherska reformationen befriade oss
från all yttre auktoritet och ville endast bygga på människors
bundenhet i samvetet. För herr Waldenström blir Skriften i själva verket
vad man kallat ’en papperspåve’, men så ej enligt den reformatoriska
uppfattningen, som ständigt vädjar till Skriften, endast emedan denna
genom sitt inre innehåll har förmåga att binda oss i vårt samvete.
— Skall man betrakta Skriften så, som herr Waldenström betraktar
den, så har Kristus icke blott en gång lärt sina lärjungar ’Fader vår’,
utan han har lärt dem ’Fader vår’ två gånger. Skall man betrakta
Skriften på detta sätt, så har Kristus icke dött en gång utan han
har dött fyra gånger, ty det föreligger så starka skiftningar i dessa
texter, att man icke har rätt att på hävdvunnet sätt sammanjämka
dem. Och äntligen spårar man misstag även till det rent historiskt
religiösa innehållet. Det kan nog inte bestridas, att evangelister och
apostlar levde i den föreställningen, att Guds rike snarligen skulle
komma och att kanske även Jesus delade samma tro, att det stod
för dörren. Men det har ännu icke kommit. — Man påträffar nog
ibland kristna, som i missriktat nit för vår kristna tro taga avstånd
från vetenskapen genom att uttala sig förklenande om densamma.
Men man möter sällan så cyniska uttryck för detta förakt för
vetenskapen som hos Waldenström. Jag förstår det, när det kommer från
honom. Ty han har med sin kristendom ställt sig på sektkyrkans
trånga basis. Och sektkristendomen har alltid samma benägenhet att
draga sig undan i den fördolda vrån av världen. Men vad skulle
bliva av vår kyrka och vad skulle bliva av kristenheten i stort, om
den läte förleda sig att följa herr Waldenström i detta
skymundan ?»
Härefter fick lektor Waldenström ordet för andra gången
under detta kyrkomöte i denna fråga, vilket också blev sista
gången han tog till orda ifråga om kyrkans skiljande från
staten i ett svenskt kyrkomöte. Hans anförande hade följande
lydelse:
»Jag skall börja med den siste ärade talaren och uttala min
tacksamhet till honom. Ty om något har bevisat sanningen av vad jag
sagt om örebromötet, så är det professor Pfannenstills yttrande —
och mera skall jag icke säga om honom.
Jag vill först och främst fästa herrarnas uppmärksamhet på vad
jag framhållit i min motion, nämligen att statskyrkan är en form
— statskyrkan är icke detsamma som kyrkan, utan statskyrkan är
en form. Denna form kan under vissa tidsförhållanden hava sitt
gagn, men under andra förhållanden måste den utbytas mot en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
