Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 7. Om kyrkans skiljande från staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärlekens grundsats, sade biskop Billing, råder i statskyrkan, i
motsats mot frikyrkan, kärleken till folket. Men det kan vara tu
tal om den saken. Om man tänker på de frikyrkliga rörelserna i
vårt land — jag vill inom parentes säga, att här är icke bildad någon
frikyrka, det är frikyrkliga rörelser i landet, men icke några
frikyrkliga samfund med undantag av några metodistförsamlingar, och jag
har själv alltid bekämpat tanken på bildandet av något
frikyrkosamfund av Svenska Missionsförbundet — om man, säger jag, tänker
på de frikyrkliga rörelserna i vårt land, så vågar jag påstå, att
däri yttrar sig en kristen kärlek till det svenska folket, som icke kan
förnekas vara fullt jämförlig med den kärlek, som statskyrkan visar.
Att inom statskyrkan råder en större frihet än inom frikyrkan,
däri är jag lika ense med biskop Billing, som han säkert är ense
med mig däri, att den frihet, som råder inom statskyrkan, är sådan,
att den icke kan råda inom en kristen kyrka i biblisk mening. Ty
aldrig hade det kunnat komma i fråga, att Kristus och apostlarna
såsom medlemmar av församlingen mottagit och bibehållet sådana
personer, som nu äro medlemmar av svenska statskyrkan. Att de
utsträckte evangelii förkunnelse till både publikaner och skökor, det
är ju alldeles sant — och vad göra väl de frikyrkliga om icke alldeles
detsamma, ja, kanske i mycket högre grad än statskyrkan? Om jag
vidare ser på hednamissionen, så var det inom de frikyrkliga
rörelserna, som den började långt innan den svenska statskyrkan tänkt
på någon sådan. Den dag som i dag är, är också den frikyrkliga
verksamheten på hednamissionens fält vida starkare, än vad
statskyrkans är. Det är därför orätt, om man gör den skillnaden mellan
de frikyrkliga och statskyrkan, att inom statskyrkan gör sig den
allmänneliga kärlekens grundsats gällande, men hos de frikyrkliga icke.
Gören folken till mina lärjungar, sade Kristus. Det är också, vad
all sann kristendom åsyftar, men icke till lärjungar i den meningen,
att man räknar för lärjungar dem, som äro uppenbara materialister,
ateister och Kristusfiender samt tillerkänner dem medlemskap i
församlingen. Detta är icke att göra dem till lärjungar, utan blott
att kasta ett täckelse över kräftsåren.
Biskop Billing vädjade till mig personligen och talade om, huru
förödmjukande det måste kännas för mig, att mina anhängare och
vänner kallas för Waldenströmare. Ja, jag skulle känna det
förfärligt och jag skulle uppträda på det allra skarpaste däremot, om
de själva kallade sig så. Men nu är det icke från dem, utan från
herrar biskopar och präster, som det namnet kommit, och därför
känner jag det icke så förödmjukande. På samma sätt protesterade
Luther mot, att man skulle kalla hans anhängare för lutheraner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
