Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 9. Angående lagförslag för äktenskaps ingående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är alldeles klart, att vi vid denna frågas behandling inom
civildepartementet ägnat en mycket ingående granskning åt frågan
om vad som i den föreslagna lagen är av kyrkolags natur och således
tillhör Kyrkomötets bedömande och vad som är av civillags natur
och således tillkommer konungens och Riksdagens lagstiftningsrätt.
Vi ha då kommit till det resultat, att äktenskap är en borgerlig
institution, som skall regleras genom borgerlig lag, och att intet
hinder möter att i en sådan lag bestämma den form för äktenskaps
ingående, som staten finner lämplig; att således stadga en ny form,
ett rent borgerligt förfarande med de rättsverkningar, som i svensk
lag tillägges äktenskapet, och detta utan att denna lagstiftning på
något sätt faller inom ramen för Kyrkomötets yttranderätt. — Jag
tillåter mig att sluta med att uttala den förhoppning, att Kyrkomötet
måtte biträda det beslut, vartill utskottet kommit, helst utan att sätta
sitt sigill under utskottets motivering.»
Härefter uppträdde Kyrkolagsutskottets ledamöter en efter
annan och sökte försvara utskottets uttalanden i frågan.
I slutet av debatten fick lektor Waldenström ordet och
anförde;
»Då ingen av Kyrkomötets ledamöter yrkat bifall till utskottets
kläm med utelämnande av motiveringen, skall jag tillåta mig att
göra så, och det på de grunder, som av herr statsrådet och chefen
för justitiedepartementet blivit anförda. Det är alldeles uppenbart
enligt min tanke, att om staten fordrar en kyrklig handling, då hör
det under Kyrkomötets beprövande. Om staten åter säger: Vi fordra
för att erkänna ett äktenskap icke någon kyrklig handling, då har
Kyrkomötet med den saken ingenting att skaffa. Mig synes det icke
vara något särdeles svårt att fatta den saken, som förefaller mig
åtminstone ganska enkel.
Nu kan man säga, att Kyrkolagsutskottet här icke gjort någon
affär av de anmärkningar, som det fogat vid den kungliga
propositionen. Ja, men mina herrar, det är ändock icke utan betydelse, om
Kyrkomötet går utanför den befogenhet, som tillkommer detsamma.
Vad Kyrkomötet här har att göra, är att svara ja eller nej till
den framställda frågan, om rätt till kyrklig vigsel må tillkomma så
och så beskaffade kontrahenter. Det är det enda. Att tvång till vigsel
i visst fall bör förekomma, ja, det är en sak, som Kyrkomötet, om
det vill saken, icke har någon rättighet att säga annat än i motionsväg
till Kungl. Maj :t. Men såsom en anmärkning gentemot ett av
Riksdagen godkänt, av Kungl. Maj :t framlagt lagförslag tillhör det icke
Kyrkomötet att säga någonting sådant, utan ja eller nej: ja, vi
godkänna, att kyrklig vigsel må tillkomma så och så beskaffade
kontrahenter, eljér: nej, vi godkänna icke att giva kyrklig vigsel åt så
beskaffade kontrahenter och därmed punkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
