Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 10. Angående konfirmationsritual
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behålla den.’ Det är på samma sätt t. ex. när det finnes personer,
även präster, som förneka Kristi lekamliga uppståndelse och ändå
från altaret varje söndag läsa ’uppstånden från de döda’. Om man
säger: ’I viljen taga bort Kristi uppståndelse’, så svara de: ’Nej,
för ingen del, vi vilja visst icke taga bort Kristi uppståndelse men vi
mena en andlig uppståndelse och icke en lekamlig.’ Hava de då
icke tagit bort själva uppståndelsen, ehuru de behålla namnet?
Jag tycker således, att ärligheten skulle fordra, att man sade rent
ut: ’Det är verkligen meningen att taga bort konfirmationen.’ Vill
man sedan behålla själva benämningen konfirmation, så må det
ske, men vad skall det tjäna till.
På 1880-talet skrev professor Granfeldt i Helsingfors en
dogmatisk avhandling emot mig. Om denrva avhandling anmärkte en
Uppsalateolog i en vetenskaplig tidskrift, att skillnaden mellan
Granfeldt och Waldenström endast vore den, att Waldenström läte de
vanliga dogmatiska termerna fara med innehållet, medan Granfeldt
behölle de dogmatiska termerna, men sköte in i dem ett innehåll,
som de historiskt aldrig haft. Det var ock i själva verket så. Och
något liknande äger här rum. Här är fråga om huruvida man skall
behålla konfirmationsnamnet, medan man i detsamma ingjuter ett
innehåll, som historiskt sett aldrig har funnits i det. Det är ju i
verkligheten fråga om att ersätta konfirmationsakten med en
upp-byggelseakt, som är särskilt arrangerad för de unga. Det blir ett
förhör, där de unga få låta höra vad de inhämtat under lästiden;
därefter följer trosbekännelsen, läst av prästen, sång och välsignelse.
Vad av konfirmation ligger det i detta? Rakt ingenting. Det är
en uppbyggelsestund såsom avslutning av undervisningen och
ingenting annat.
Jag har, under det jag suttit och hört på denna diskussion, tyckt,
att motionären och hans anhängare skulle handla ärligast, om de
sade: ’Vi vilja hava bort konfirmationen och i stället införa en
högtidlig uppbyggelsestund inför församlingen med de unga såsom
avslutning på den undervisning de hava fått.’
För den, som står litet på sidan, såsom jag gör, är det ganska
märkvärdigt att observera, huru i de kyrkliga handlingarna allt mer
och mer, och särskilt i detta fall, det personliga träder tillbaka.
Först löftena, därefter trosbekännelsen. Nu hade motionären
ursprungligen föreslagit, att nattvardsgången för ungdomen skulle
bero på personlig anmälan. Där fanns alltså ännu en rest av
personlighet kvar. Men även den har han nu till sist strukit ut. Det
personliga tages bort undan för undan. När man reflekterar däröver, kan
man icke annat än börja märka, vad tiden lider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
