Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 10. Angående konfirmationsritual
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det är helt naturligt, det erkännes, ty strävan att ur de
kyrkliga handlingarna taga bort det personliga beror därpå, att man
känner, att man saknar personerna.
Det var en talare, som anmärkte, att prästen har laglig makt att
från både konfirmation och nattvardsgången utesluta sådana unga,
som äro vanartiga. Men fullgör prästen sin skyldighet i detta avseende
samt begagnar sin rätt härtill, kan han få personliga obehag därav.
Han stöter sig då med barnens föräldrar, med deras anförva.nter,
med barnen själva o. s. v. och får oändliga obehag. Detta vilja
prästerna i allmänhet icke underkasta sig, ty de äro icke benägna
att underkasta sig några egentliga risker.
Men förövrigt: Är det egentligen bibliskt, att prästen skulle hava
rättighet att ensam från nattvardsgången utesluta någon? Jag tror
det icke. I friförsamlingarna förekommer aldrig sådant.
Försam-lingsföreståndaren har aldrig rättighet att ur en församling och dess
gemenskap på något sätt utesluta någon medlem. Han föredrager
ärendet inför församlingen, och det är församlingen, som beslutar,
om en person skall uteslutas. Jag tror, att herrarna skola finna,
att detta är det rätta. Men på samma gång skola herrarna finna,
att sådant är alldeles omöjligt inom statskyrkan.
Det har för flera år sedan i Riksdagen väckts förslag angående
uteslutning ur svenska kyrkan. Såvitt jag minns, väcktes det första
förslaget av dåvarande kyrkoherden i Klara församling, Fritiof
Grafström. Han föreslog nämligen, att man skulle utesluta de
frikyrkliga. Naturligtvis funno vederbörande, att det icke skulle vara
alldeles riktigt att utesluta personer, bara därför att de voro
frikyrkliga, när man icke tänkte på att utesluta sådana, som voro likgiltiga,
supiga, liderliga, oärliga eller dylikt. Detta gick alltså icke.
Nu hörde vi här om dagen, huru biskop von Schéele läste upp en
resolution av den s. k. ekumeniska lutherska konferensen, om vars
ekumeniskhet jag aldrig haft något begrepp. Där hade man beslutat,
att de, som läte sina barn döpas av lekmän och icke ville bättra
sig, skulle uteslutas ur kyrkan, allt under det man icke tänkte på
att utesluta sådana, som levde uppenbart ogudaktigt.
Om statskyrkoförsamlingen vore en kristen församling i biblisk
mening och medlemskapet i densamma vore frivilligt såsom i
apostlarnas dagar, då kunde man få personer, och då vore det rakt
ingenting att anmärka mot direkt till personerna riktade frågor och dessa
personers svar. Men det är där det sitter. Det är personerna, som
icke finnas.
Det skulle till äventyrs kunna intressera herrarna att höra, huru
det i allmänhet går till i frikyrkliga församlingar, emedan jag tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
