Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 10. Angående konfirmationsritual
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid på detta sätt går det till, och jag skulle önska, att de
herrar, som skriva och tala om den frikyrkliga rörelsen, vore lika
angelägna att taga reda på verkliga förhållandet, då det är fråga om
andliga företeelser i Sverige, som när det är fråga om en eller
annan andlig företeelse i något hörn av Tyskland eller Frankrike
eller var det för övrigt kan vara.
Frikyrkliga församlingar hava den principen, att när en människa
med munnen bekänner Jesus och i hennes leverne icke finnes något,
som vittnar mot denna bekännelses sanning, så har hon rättighet att
vara medlem i en kristlig församling. De lämna åt Gud att döma över
hjärtat. Händer det sedermera, att i hennes leverne förekommer
något, som visar, att hon icke kan vara en sann kristen, då blir
det föremål för undersökning, bestraffning, ja, även för uteslutning.
Det må tillåtas mig att i detta sammanhang påpeka det mycket
kränkande, om jag så får uttrycka mig, som ligger däri, att när en
person, som tillhör en frikyrklig församling, begår något, som visar,
att han icke kan vara en sann kristen, detta anföres såsom ett
exempel på huru liten tukt och ordning det är inom de frikyrkliga
församlingarna. Man tager aldrig reda på vad församlingen gör med
avseende på en sådan person. Huruvida han blir utesluten eller
upprättad eller dylikt, tager man icke alls reda på. I synnerhet är man
mycket benägen att lyssna till personer, som en tid varit medlemmar
av en friförsamling men där icke fått sin vilja fram i allting och
som därför i förargelsen gått ut ur församlingen och sedan försöka
att med sitt giftiga tal till höger och vänster nedsätta henne. Jag
har särskilt märkt, huru präster, även mycket fromma, dricka sådant
gift alldeles som om det vore den sötaste lemonad.
Nej, mina herrar, vi veta mycket väl, att det icke är möjligt att
åstadkomma en i allo ren kyrka, men vi sträva efter att hålla
församlingen så kristlig och ren, som det är möjligt för människor,
som icke kunna rannsaka hjärtan längre, än deras hjärtas
beskaffenhet framträder i deras leverne. Den anklagelsen, att vi skulle vara
donatister, är en anklagelse, som nog icke kommer att tystna,
åtminstone under detta århundrade. Men det är en anklagelse, som i alla
fall är falsk.
Om jag ser en människa, som trots alla bemödanden att leva heligt
och rent icke kan undgå att försynda sig, säger jag: ’Denna
människa kan visserligen vara en sann kristen’. Jag vet, att hon icke kan
bliva fullkomlig, men hon gör, vad hon med Guds nåd kan för att
leva gudligt, rättfärdigt och Gud till ära, fastän hon försyndar sig.
Om jag däremot får se en människa, som säger: ’Eftersom jag ändå
aldrig kan nå fullkomligheten, så bryr jag mig icke om att leva så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
