Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 15. Angående rättighet för föräldrar, tillhörande svenska statskyrkan, att i vissa fall få sina barn befriade från kristendomsundervisningen i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigade att befria sina barn från deltagande i religionsundervisningen
i skolorna. De skola då skaffa sina barn undervisning på annat sätt.
Slaken är alltså icke ny. Här är endast fråga om utvidgning av
denna rättighet under vissa förhållanden till statskyrkans egna
medlemmar.
Som herrarna veta, blir det nu möjligt för vem som helst att gå
ut ur svenska kyrkan utan att etablera ett annat samfund eller att
sluta sig till ett av de redan befintliga. Sedan en gång även dissenters
blivit berättigade att i vissa fall deltaga i beslut på kyrkostämma —
beslut, som röra även dem, emedan det gäller även deras ekonomi —
så torde ett ganska vidsträckt bruk av denna frihet komma att göras
inom vårt land. Vilja herrarna verkligen driva bibeltroende föräldrar
därhän ?
Vad jag yrkat, det är, att föräldrar skola vara berättigade att befria
sina barn från religionsundervisningen, när denna går i strid — jag
vill icke säga mot Augsburgska bekännelsen eller Concordia pia utan
— mot den apostoliska bekännelsen och den lutherska reformationens
stora grundprinciper: den heliga Skrifts gudomliga auktoritet och
rät-färdiggörelsen av tron. Alltså om en religionslärare t. ex. börjar
bestrida den läran, att rättfärdiggörelsen är av tron, så menar jag,
att man bör äga rätt att befria sina barn från deltagande i en sådan
undervisning. Om en religionslärare började inplanta romersk-katolska
läror om påvens ofelbarhet, om helgontillbedjan o. d. i barnen, månne
icke herrarna då skulle finna det orimligt, att lutherska, kristligt
sinnade föräldrar skulle vara tvungna att skicka sina barn till en
sådan undervisning? Men samma är förhållandet, när det gäller en
religionsundervisning, som i själva verket går ut på att undergräva
tilltron till det, som utgjorde den lutherska reformationens formella
grundprincip, nämligen den heliga Skrifts gudomliga auktoritet. Utan
ett starkt fasthållande av denna auktoritet hade vi i denna dag icke
vetat av någonting, som hette ’den lutherska reformationen’, ty det
var på den säkra grundvalen av den heliga Skrifs gudomliga
auktoritet — vilken för resten icke bestreds av den katolska kyrkan
heller — som Luther stod med sådan fasthet och kraft, att han
kunde skaka hela den romerska kyrkan. Tag bart den, och hela
reformationen blir ett tomt äggskal.
Nu erkänner utskottet, att det är ense med motionären i detta
stycke. Det erkänner också, att beklagliga förhållanden kunnat
förekomma på sina ställen, vilka varit ägnade att ingiva många
föräldrar allvarliga farhågor. Men utskottet säger, att det icke kunnat
konstatera detta. Nå ja, det undrar jag icke alls på, ty utskottets
ledamöter hava kanske icke varit i tillfälle att taga reda därpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
