Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 15. Angående rättighet för föräldrar, tillhörande svenska statskyrkan, att i vissa fall få sina barn befriade från kristendomsundervisningen i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eller om de varit i tillfälle därtill, så hava de icke brytt sig om att
göra det. Men att de icke brytt sig om att göra det, torde i de
flesta fall ha berott på, att de känt, att det icke lönat sig. Kyrkan
står absolut vanmäktig mot detta. Jag har en gång förut vid
behandlingen av en annan motion här anfört, hurusom jag själv vid en
morgonbönestund vid läroverket i Gävle suttit vittne till, att min
egen vikarie gjorde en av de skönaste nytestamentliga berättelserna
till en myt. Man må märka, att det icke var under en vanlig
reli-gionsundervisningstimme utan i själva morgonbönestunden. Vi behöva
visserligen icke gå långt, innan vi kunna få konstaterat, huru det
på sina ställen går till. Jag är glad, att jag kan uttala den tron, att
det icke är på många ställen. Men det finnes dock stållen, och om
jag erkänner, att dessa äro få, så förminskar det alls icke
rättigheten för troende kristna föräldrar att befria sina barn därifrån.
Av årsberättelsen om Göteborgs högre samskola för läsåret 1904
—1905 få vi höra, att religionsundervisningen bedrevs på det här
sättet: ’Under höstterminen har ur evangelierna lästs legender från
Jesu barndomshistoria, såsom Lukaslegenden om Jesu födelse, De
vise männen från Österlandet, Jesu flykt till Egypten. I samband
härmed läsning av Selma Lagerlöfs Kristuslegender’. I fjärde klassen
har det lästs ’Österlandets historia’ och ’Profetismen’ och
’Helle-nismen’. ’I samband härmed’, heter det vidare, ’har förekommit
läsning av dithörande litteratur, t. ex. Deborasången, delar av
Konunga- och Samuelsböckerna och profeterna; Homerus;
Hero-dotus; Sofokles; Konung Oidipus; Aristofanes; Molnen; Platon;
Sokrates’ försvarstal; Kriton och delar av Faidon; Teokritos,
Syrakukanskoma i Alexandria, rollvis inlärda’ o. s. v. Detta är
religionsundervisning i en med statsmedel understödd skola!
Nu är ju denna skola privat, men det finnes också offentliga
skolor, där det går till på samma sätt, och där skulle kristliga
föräldrar vara tvungna att låta sina barn, som ändå äro utsatta
för rationalistiska inflytelser från många håll, deltaga i en sådan
religionsundervisning!
Om en lärare i historia började att i sina lärjungar inplanta
anarkistiska och antimilitaristiska åsikter, vad skulle herrarna säga
om föräldrar, som begärde att få sina barn befriade från en sådan
lärare? Skulle icke herrarna anse, att de hade rätt? Det är möjligt,
att en sådan historielärare kunde avlägsnas, men en religionslärare
kan icke avlägsnas för sådant, ty han har rättighet att åberopa sig
på den s. k. vetenskapen. Och vad vetenskapen är, därom vet man
just ingenting annat än att vetenskapen — ingenting vet.
Jag skall här anföra några citat ur en skrift ’Religionsundervis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
