Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 15. Angående rättighet för föräldrar, tillhörande svenska statskyrkan, att i vissa fall få sina barn befriade från kristendomsundervisningen i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»––-Det finnes en historisk uppfattning om kristendomsunder-
visningen, som jag för min del anser berättigad och som var och
en bör anse fullt berättigad, nämligen den, att
religionsundervisningen skall vara så ordnad, att den bygger på historisk grund, så
att man känner och inser, att det är stora historiska fakta, stora
historiska livsverkligheter, som komma fram här.
Religionsundervisningen får icke innehålla blott dogmatiska, abstrakta, torra satser,
utan den skall vara grundad på historien, på det levande livet, som
kommer fram i Guds uppenbarelsehistoria och kulminerar i enfödde
Sonen Jesus Kristus. — Det hände för åtskilliga år sedan, att en
kristendomslärare, en lektor vid ett av våra läroverk, framställde en
uppfattning av försoningsläran, som i högsta grad ogillades i stora
mäktiga kretsar. Om det hade hänt i våra dagar, så kanske någon
— icke lektor Waldenström, men någon annan — hade motionerat
om att barnen skulle befrias från religionsundervisningen, ty vid
läroverket i Gävle framställdes en försoningslära, som vore för dem
i hög grad skadlig.»
Friherre Axel Rappe från Uppsala stift yttrade bl. a.
följande:
»— — I ett upprop, som kom till synes vid förra kyrkomötet,
säges med sanning: ’Om vårt folk lösgöres från kristendomen, så är
det dömt till undergång, förblir det däremot vid kristlig tro och däri
grundad livsåskådning, så erhåller det oskattbara välsignelser. Endast
av kristen tro härflyter den sedliga kraft, som skapar sann kultur^
utveckling och verklig lycka, evad det gäller den enskilde
medborgaren eller hela folket’. Och då jag är av den bestämda övertygelsen,
att ett bifall till det förslag, som vi nu sysselsätta oss med, skulle
hava till följd, att en stor del av vårt lands ungdom skulle bliva
berövad all kristlig undervisning, så anser jag detta skäl ensamt
tillräckligt för att för närvarande icke bifalla motionärens förslag.»
Domprosten J. O. C. Norberg från Strängnäs stift yttrade
bl. a.:
»––-I Holland hava vi sedan många år tillbaka religionslösa
skolor, och årtalen 1857 och 1878 äro grundläggande för en sådan
anordning därstädes. Men vilken erfarenhet har man då gjort där?
Jo, att å ena sidan hedendomen och å andra sidan katolicismen i
sin romerska dräkt på ett fruktansvärt sätt vunnit terräng. Staten
själv känner sig besviken, därför att dess sedliga intressen hava blivit
begränsade för att icke säga rent av hämmade genom de
religionslösa skolformer, som man där har.»
F. d. lektor T. A. Säve från Karlstads stift hade ordet
och yttrade bl. a.:
»––-Nu göres en anmärkning mot vissa kristendomslärare, men
skulle icke den ärade motionären kunna göra samma anmärkning
även mot en del historielärare? Står det icke historieläraren vid
otaliga tillfällen öppet att vid undervisningen uttala sina meningar
i de kyrkliga frågorna?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
