Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 15. Angående rättighet för föräldrar, tillhörande svenska statskyrkan, att i vissa fall få sina barn befriade från kristendomsundervisningen i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rektor J. F. Lundgren från Göteborgs stift höll ett längre,
ljungande anförande, i vilket han karakteriserade
kristen-domsundervisningens läge i våra skolor såsom nära nog
hopplöst, så länge kyrkan står så kraftlös och maktlös, som
den verkligen gör, gentemot den rationalistiska rörelsen, som
t. o. m. tränger på inom henne själv. Han yttrade bl. a.:
»— — Vad är det nu motionären begär? Jo, han begär för
kyrkans egna medlemmar samma rätt, som tillkommer dissenters,
nej, blott en del av denna rätt, rätten att i visst fall få sina barn
befriade från skolans religionsundervisning, icke när de så önska
utan när det är ådagalagt, att religionsundervisningen i skolan
bedrives i den anda, som i motionen närmare karakteriseras. Denna
begäran avstyrker andra tillfälliga utskottet, som till stor del består
av de män, som i fjol motionerade om vakt mot den teologiska
rationalismens inträngande i skolorna. Hava de fått den begärda
vakten? Nej. Hoppas de få den? Ja, det må de själva säga. Jag
tror emellertid, att icke ens den mest välvilliga regering, som tänkas
kan, i den närvarande tiden skulle kunna återgiva kyrkan den rätt,
som här är i fråga, ty strömningen i tiden går i rakt motsatt
riktning. Varför går man då icke med på den enda utväg att skydda
barnen, som nu återstår? Varför vill man icke bifalla motionen?
Jag har icke hört och icke kunnat tänka ut ett enda hållbart skäl
för avslag. — Men säger man, enligt gällande kyrkolag kan kyrkan
verkligen värna sina barn. Jag frågar: Varför värnar hon dem
då icke? Det skulle hon nog göra, om hon det kunde, därom är jag
viss. — Då jag mycket väl inser, att ett yrkande på bifall till motionen
icke kommer att vinna stor anslutning — gör jag intet yrkande».
Kyrkoherde Fr. Hammarsten från Stockholm höll ett
varmhjärtat anförande till förmån för motionen och yttrade
bl. a. följande:
»––-Jag ber då först få understryka, att lektor Waldenström
med avseende på skildringen av de sorgliga förhållanden i frågan
visst icke står så ensam i sin uppfattning, som man av de yttranden,
vilka här kommit fram, kunde sluta. Bakom honom står helt visst
en stor skara föräldrar, vilka skicka sina barn till skolan under
ångest och oro icke minst därför, att kristendomsundervisningen
där meddelas i rationalistisk anda. — Jag tror icke, att lagen blir
så effektiv, som man föreställer sig. Detta kunde då ge mig
anledning att rösta emot motionen. Men det är en grund, som gör, att
jag icke det kan, och det är den, att de rättsgrundsatser, på vilka
denna motion vilar, äro så enkla, så ovedersägliga. Jag kan icke
för mitt samvetes skull rösta för avslag å motionen.»
Lektor Waldenström fick ordet för andra gången i frågan
och höll följande anförande:
»Det var en talare som påminde om Uppsala mötes beslut och
om de ord, med vilka mötets ledare uttalade sin tillfredsställelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
