Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 15. Angående rättighet för föräldrar, tillhörande svenska statskyrkan, att i vissa fall få sina barn befriade från kristendomsundervisningen i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Om du bekänner med din mun Jesus, att han är Herre, och tror i
ditt hjärta, att han är uppstånden ifrån de döda.’ — Kristen tro
utan Kristi uppståndelse är nonsens.
Nu sades här, att de exempel, jag anfört, äro undantagsfall, och
biskop Danell hade ett väldigt göra för att visa, att det ändå inom
vår folkskollärarekår i allmänhet står förträffligt till. Det behöver
han icke säga mig. Det vet jag förut. Jag är glad över
folkskollärarekåren i allmänhet, och jag är glad att kunna säga, att vad jag
refererat är undantagsfall. Det sade jag också i mitt förra anförande.
Men just därför behövas, såsom en annan talare uttryckte sig, inga
’våldsamma steg’, ty då skulle man yrka på religionsundervisningens
avlägsnande ur skolorna. Nu behöver man blott taga lindriga steg,
där dessa undantagsfall förekomma, där lärare finnas, som lära
i överensstämmelse med den bok, jag anfört exempel ur. Och ett
lindrigt steg är väl det, att föräldrar, som tro på den heliga Skrift,
få rättighet att rädda sina barn från en sådan undervisning. Kunna
väl herrarna säga, att detta är obilligt begärt? Eller vilar icke
kristen-domsundervisningens obligatoriskhet i våra skolor just på den
förutsättningen, att denna undervisning verkligen skall vara en
undervisning i kristen tro, icke i otro och rationalism? Om icke
undantagsfallen sammanlagt vore mer än tio stycken, så borde väl
föräldrarna ändå ha rättighet att rädda sina barn från dem.
Det hände en gång i en diskussion i Riksdagen, att en talare
sade till mig: ’Med lagar kan man icke avhjälpa allt. Med lagar
kan man icke förhindra, att blixten slår ned i ditt huvud’. ’Nej’,
svarade jag, ’det vet jag nog, men om man kunde genom lag
förhindra det, så vore man skyldig att stifta en sådan lag.’
Att en bibeltrogen undervisning mångenstädes kan vara
bristfällig till formen och ’gammalmodig’, ja, det kan ju vara så. Men
herr Personne må veta, att när det nymodiga spricker som en
såp-bubbla, då är det det gammalmodiga, som skall rädda mänskligheten.
Sådant har skett förr. Det gammalmodiga kommer igen med sitt
frälsande innehåll, sedan det nya, som den rationalistiska
vetenskapen haft att bjuda på, slagits i spillror.
Herr Johansson sade, att man måste komma ifrån vissa dog-
matiska formler. Det är mycket riktigt. Herrarna torde också känna
mig och min verksamhet så pass, att herrarna veta, att jag haft
mycket att göra med formler och även fått veta av det.
Det anmärktes, att jag skulle hava påstått, att det finnes lärare,
som säga, att alla berättelser i bibeln äro sagor. Herr Stave hade
ett fasligt grant tal därom för att visa, att det icke finnes någon
vetenskapsman som håller allting i bibeln för att vara sagor; Det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
