Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 15. Angående rättighet för föräldrar, tillhörande svenska statskyrkan, att i vissa fall få sina barn befriade från kristendomsundervisningen i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om uppträdena vid Växjö läroverk mellan naturvetenskapsläraren
och religionsläraren. Vore det likgiltigt, om kristendomsläraren ginge
samma väg som naturvetenskapsläraren samt hjälpte honom att
undergräva kristen tro och kristen världsåskådning hos den
studerande ungdomen där? Bör man icke tvärtom tänka: ’Gud vare lov,
att där finnes en kristendomslärare, som utgör en motvikt mot en
materialistisk undervisning i naturvetenskap’? Man skall väl icke
säga, att om den onde tager ett, så må han taga alltihop. Icke hjälper
man saken med det.
Herr Stave talade om att det dock vore skillnad mellan Gamla och
Nya testamentet. Ja, det har jag vetat länge. Jag har också ofta
framhållit det. Frälsaren framhåller det i de orden, att nåden och
sanningen i sin fullhet hava kommit först genom Jesus Kristus.
Därför finnes det mycket i Gamla testamentet, som icke kunde
tolereras i det Nya, såsom t. ex. konung Davids äktenskapliga liv
och annat sådant där. Det behöva vi alltså icke tala om. Men vad
beträffar sådana sånger, som prisa Gud för vunnen seger, tror jag
icke, att de äro så okristliga heller. Jag tror icke, att det var
okristligt alls, när Israels folk efter Faraos undergång i Röda havet
sjöngo med glädje om seger. Jag tror icke heller, att det var
okristligt, när Gustaf Adolf lärde sin här sjunga: ’Förfäras ej, du
lilla hop’, eller när man efter segern på slagfältet i Leipzig sjöng
en tacksägelsesång till Gud.
Nu menade — jag minns ej, vem det var, det var visst herr
Stave, men kanske det var någon annan —, att vi måste söka få
fram ett församlingsliv så starkt, att sådana där skollärare bliva
omöjliga. Ja, mina herrar, jag skall gärna vara med om det, ifall
vi kunna skapa liv i de döda benen. Men tills den tiden kommer,
och medan sådana lärare, som nu äro nämnda, kunna sitta där
för att hos sina lärjungar undergräva kristen tro och föra dem
bort från bibelns Gud och Frälsare må ingen undra, att kristliga
föräldrar äro bekymrade, och det icke blott föräldrar av min
kategori, såsom herr Personne behagade säga — jag vet mycket väl,
att det finnes sanna kristna, som icke höra till den kategorien; det
behövde alltså herr Personne icke säga. Det finnes i alla läger
allvarliga kristna även bland statskyrkans ivrigaste vänner, som
äro på det högsta bekymrade över tillståndet i detta avseende på
många ställen i våra skolor; men de hava icke mod att helt enkelt
taga barnen därifrån.
Herr Personne menade, att jag leddes blott av den urgamla vanan
att betrakta den nuvarande tiden såsom ond och se tillbaka på ’den
gamla goda tiden’ o. s. v. Jag betackar mig för sådant där, herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
