Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 18. Om ändring i tacksägelsebönen efter dophandlingens utförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att du... nu låtit detta barn (dessa barn) undfå dopets bad
till ny födelse.»
Kyrkomötets prästerliga ledamöter, som förberett
motionen, hade anfört bl. a. följande:
»Den prästerliga avdelningen finner visserligen intet att invända
mot den av motionären föreslagna ordalydelsen i och för sig, men
då ett utbyte av de nuvarande orden i tacksägelsebönen lätteligen
kunde tolkas såsom en förnekelse av innehållet i det nu använda
uttrycket, anser avdelningen någon förändring icke böra äga rum.
Avdelningen får sålunda hemställa, att herr Pfannenstills
ifrågavarande motion icke må föranleda någon Kyrkomötets åtgärd.»
Då frågan första gången kom före i Kyrkomötet, begärdes
ordet först av motionären, professor Pfannenstill, som var
mycket missnöjd med de prästerliga ledamöternas såväl
motivering som yrkande i sitt utlåtande. Han yttrade bl. a.
följande:
»Är ett personligt liv för handen hos barnet? Höffding skulle
snarare vara med om att säga, att det hos barnet finnes många
jagpunkter, många anknytningspunkter, av vilka jaget skall så
småningom bilda sig. Detta är våra yngre prästers psykologi. Enligt den är
barnet i sin späda ålder ingen personlighet, utan först längre fram
begynner det personliga livet. — Under sådana förhållanden kan man
ju lätt förstå, att det måste ställa sig svårt för dessa yngre präster
att använda formeln vid barndopet: ’att du nu har låtit detta barn
födas på nytt till evigt liv’. De kunna möjligen vara med om den
uppfattningen, att pånyttfödelsen utgör ett förlopp, som söker sig
djupt ned i det omedvetna själslivet. Men de säga: detta omedvetna
förlopp kalla vi icke pånyttfödelse. Ty pånyttfödelsen tillhör det
medvetna livets område. Hålla de sig åter till vad som försiggår
inom det medvetna livets område, så kan detta icke tillämpas på
barnet. Ty enligt den psykologi vi förut lärt känna sammanfaller
det personliga livets begynnelse icke med det naturliga livets
begynnelse, utan inträder senare.»
Flera talare hade ordet och gingo skarpt till rätta med
motionärens uttalanden i fråga om barnen som
personligheter samt om själva dopets innebörd.
Sutligen framställde biskop O. N. T. Ahnfelt från
Linköping följande förslag:
»På grund av detta och då de i motionen ogillade orden i
tacksägelsebönen enligt mångas önskan, både prästers och lekmäns, böra
ändras, vill jag för min del i stället för att yrka bifall till den
prästerliga avdelningens hemställan göra följande yrkande, att orden:
’har låtit detta barn (dessa barn) födas på nytt till evigt liv’, ändras
till: ’i barnaskap hos Dig genom döpelsens nåd upptagit detta barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
