Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 18. Om ändring i tacksägelsebönen efter dophandlingens utförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får säga, förvilla studenterna, då blir det ett förfärligt göra i
framtiden.
Det är i hög grad märkvärdigt att höra en humanistisk professor
tala om att barnen icke äro personligheter, när de födas, utan att
personligheten är någonting, som sedermera utbildar sig och kommer
till stånd hos dem. Jag förstår icke, huru det då kan bli tal om
späda barns dop. Ty döper jag icke en person, då jag döper ett
spätt barn, vad gör jag då? Lika gärna kan jag ju då döpa en sten
eller en stock, en kalv eller en valp.
Det var en baptistpredikant i Gävle, som en gång predikade
ungefär så här: ’Du moder, som sitter med ditt barn i famnen och
glädes över denna lilla varelse och denna himmelska gåva, du besinnar
då icke, att det egentligen är bara en köttklump, du håller i dina
armar! Det är först framdeles, som detta barn blir en person och
får en själ’. Jag tänkte då: ’Gud vare lov, att man ej behöver höra
sådant alla dagar’. Men aldrig i världen kunde jag tro, att jag skulle
få höra något ditåt i Kyrkomötet av en professor i teologi! Har
man hört på maken till teologi!
Jag har haft små barn, som dött vid späd ålder, och varje gång
har jag trott, att det var en person, som dog. Nu får jag höra något
annat, nämligen att barnen ej voro några personer. Hade de fått
leva längre, så hade de blivit personer, men de voro det icke nu.
Gud bevare oss för teologi, om det där skall vara teologi!
För övrigt tror jag, att under denna diskussion mycket
förekommit, som berott därpå, att man sammanblandar begreppen ’ny
födelse’ och ’omvändelse’. Sådant är mycket vanligt. Det är något,
som alla våra dogmatiska lärare och läroböcker bruka, såvitt jag
åtminstone känner, göra sig skyldiga till.
Enligt Nya testamentet är nya födelsen ett och omvändelsen ett
annat. Jag skall ej här inleda en dogmatisk diskussion därom, men
när herr Pfannenstill frågar: ’Huru bli vi kristna människor ?’, så
vill jag svara med Frälsarens ord: ’Gån ut i hela världen och gören
alla folk till mina lärjungar, döpande dem’ etc. Om någon då frågar:
’Har icke en hedning eller en jude, som omfattat kristen tro och
övertygelse, därmed blivit en kristen?’, så svarar jag: ’Nej, han
har blivit en troende jude eller en troende hedning, men icke en
kristen.’
Huru blir han då kristen? Jo, därigenom att han låter döpa
sig till Kristus Jesus.
Så betrakta även hedningarna och judarna saken, och det alldeles
riktigt enligt biblisk åskådning. Blir en hedning övertygad om den
kristna sanningen, så räknas han icke därmed aV sina hedniska
23 — P. Waldenström. Kyrkomötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
