Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 24. Ifrågasatt obehörighet för icke döpta att deltaga i kyrkostämmas förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskop 0. Bergqvist från Luleå hade ordet och yttrade
bl. a. :
»Jag får då redan från början tillkännagiva, att jag icke har
kunnat ställa mig på den ståndpunkt, som motionären och utskottet
intagit. Och jag instämmer med den föregående talaren däri, att det
varit bättre, om denna motion icke hade blivit väckt. — När vår
kyrka är förenad med staten och således till sitt begrepp är en
folkkyrka, äro vi nödsakade att taga konsekvenserna därav, det kan icke
hjälpas. En konsekvens av detta är, att även de odöpta måste
tillerkännas vissa rättigheter i den yttre förvaltningen av
angelägenheterna inom kyrkan. — På dessa grunder finner jag mig förhindrad
att medverka till förslagets genomförande i kyrkomötet. — Jag
ber få yrka avslag på utskottets hemställan.»
I detta yttrande instämde 23 av Kyrkomötets medlemmar.
Motionären, Norberg, hade ordet och talade för sin motion
och yrkade bifall till utskottets hemställan.
Lektor Waldenström fick därpå ordet och anförde
följande:
»Det var en talare, som sade, att det varit önskligt, om denna
motion icke kommit fram. Och från en viss synpunkt hade det ju
varit önskligt. Ty ju närmare man tittar in i de statskyrkliga
förhållandena, desto mera visar det sig, huru omöjlig statskyrkan i själva
verket är och måste bliva. När helst man försöker att åstadkomma
någonting inom henne, så stöter det på sådana omöjligheter och
orimligheter, att man icke kommer någon väg. Mycket riktigt sade
reservanten, att om Kyrkomötet antager denna motion, så blir det
en ny sprängkil mellan staten och kyrkan. Från den synpunkten
sett skulle jag ju instämma i motionen. Men jag vill icke göra det,
ty jag vill icke vara med om att ådraga Kyrkomötet den chikanen
att få ett hejdundrande avslag i Riksdagen, ifall motionen någonsin
kommer dit. Ej heller vill jag vara med om att väcka den förbittring,
som ett bifall skulle vålla, förbittring i kretsar, där sådan förbittring
icke vore hälsosam varken för dem själva eller för kyrkan. Det är
nog så mycket annat, som är ägnat att förbittra folk.
Det är ju det allra mest orimliga från kristlig synpunkt sett, att
personer, som icke äro döpta, skola deltaga i den kristna
församlingens möten eller avgörande av dess angelägenheter. Men det är
hos oss omöjligt att utesluta dem ifrån kyrkostämman just för
statskyrkans skull. Därför att kyrkostämman är berättigad att pålägga
folk skatter, därför måste även de odöpta, som också äro folk, hava
rättighet att deltaga i dess beslut. Om kyrkan ville vara god och
skilja sig från staten, ja, då vore den här frågan oerhört enkel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
