Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 24. Ifrågasatt obehörighet för icke döpta att deltaga i kyrkostämmas förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det står icke i kyrkboken, och då han icke kan finna någon
anteckning därom där, så må han vara personligen övertygad aldrig än
så mycket därom, officiellt är det ovisst. Och som sagt, orimligt är
det, men det är en orimlighet, som ’oupplösligt och oskiljaktigt hänger
tillsammans med den stora orimlighet, som heter statskyrkan.»
Biskop U. L. Ullman från Strängnäs, som varit ordförande
i det utskott, vilket tillstyrkt motionen, talade för bifall till
densamma.
Biskop J. A. Eklund från Karlstad yttrade bl. a. följande:
»Jag medgiver gärna, att det från principiell synpunkt förefaller
synnerligen underligt, att man icke ens skall fordra dop för
deltagande i kyrkliga angelägenheters avgörande. Men när jag icke kan
vara med om utskottets förslag, fäster jag mig dock icke vid sådana
mera praktiska synpunkter, som i flera föregående yttranden blivit
framhållna, utan det är från själva den sakramentala synpunkten,
som jag icke kan vara med om denna motions tillstyrkande. — Jag
vill icke vara med om sådana saker, som göra att dopet och
deltagande i nattvardsgång skola läggas såsom grunder för den
kyrkorättsliga ställningen. — Jag tror, att konsekvensen förr eller senare
också skulle fordra, att man för samma sak skulle kräva även
deltagande i församlingens nattvardsgemenskap, och jag tror icke, att
det vore riktigt.»
Biskop Hj. Danell från Skara yttrade bl. a. följande:
»I dag har jag den glädjen att kunna instämma i mycket av vad
herr Waldenström sagt. Det finnes verkligen gränser, som man icke
får överskrida, för så vitt man vill upprätthålla medvetandet om
att vår kyrka har rätt till namnet en kristen kyrka, och en nytta,
som Svenska Missionsförbundet och dissenters gjort och göra oss,
är nog den, att dessa samfund bidragit till att hos oss hålla vaket
medvetandet om att vi, huru mycket vi än betona folkkyrkans
karaktär och den breda basis, på vilken folkkyrkan är byggd och skall
vara byggd, dock icke få gå huru långt som helst i medgivande gent
emot staten eller det världsliga samhället. — Jag har också väl
sen-terat vad herr Waldenström i detta avseende anförde, då han talade
om erfarenheterna på missionsfältet. Erfarenheterna där äro sådana,
att de verkligen mana till att göra klart för oss, att dopet är
grundläggande för kristlig kyrka och kristligt kyrkosamfund.» — Yrkade
bifall till utskottets förslag.
Häri instämde biskop Lövgren från Västerås.
Landshövding C. F. Holmquist från Falun yttrade bl. a.:
»Vad har egentligen inträffat, som föranleder ett sådant
påminnande? Då dopfrågan här var uppe samt jag och lektor Waldenström
därvid sökte stödja varandra, så sades det från mer än ett håll:
Här är alldeles onödigt att skriva i denna fråga, ty sedan det sista
kungl. cirkuläret utfärdades, så har denna dopfrågas värde betydligt
reducerats. Numera låter man döpa sina barn. Men nu så säga
motionären och flera med honom: Det är ren fara; dessa odöpta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
