Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I MUSIKKAPELL.
I går kvell, mens ja geek å strosa ute på stan, varsna
ja en skrangli yngling, som stog å åja sej å höll sej
för kekana utanför en mindre restaurang, å när han
vände nian åt mej, såg ja att de va fru Junggrens i
8-ans älsta grabb Färdinand, som sitter i restaurangårkestern å spelar me på någe sotts jekla instrument.
”Du kåmmer som sjikkad från målnen”, pep han,
”vill du bli fagottist för en timme?”
”Nej, fasen heller”, svara ja, för ja troddere va någe
slax anarkistjobb.
”Du föstår att ja har sån onaturli verk i okseltand,
så ja förmår apslut inte blåsa i fagotten”, gnällde han,
”gucka så brösvullen ja ä! Men ja måste ha en vikarie
i årkesten för den sista timmen — äru hågad? Du
ska få 2 bagare å 1 ask Turrk för besväret.”
”Äss, du vet välan att ja ä lika omussikalisk som en
lövgroda”, svara ja.
”De jör inte ett pinal”, tykkte Färdinand. ”Du ska
bara flukta skarpt på notena å låssas fingra på klaf
fana å spenna ut kindena ideligen, men slepp inte ut
en ton, de säjera dejl Vissligen ligger dom andra in
strumentena över, men fall dom åker in i ett pianis
simo, äre falit om fagotten kåmmer fram, när du inte
begriper mussik.”
Ja hann inte svara, för dom bjynte hojta inifrån,
å Färdinand röck mej blikstsnappt i rokken baklenges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
