Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOM LEVANDE PRESSREKLAMATÖR.
När fassan kåm hem i går kvell hadde han en sotts
mojäng me sej, som han tjöpt i en avläxen affär, å
den hovera han sej över â kackla: ”Vet du varehär ä,
Hjohanna? De ä en uppfunnen bykspressare, som
heter Sletofin, å som pressar brallena åten, mens en
snarkar å såver.”
”Ja, de brukar välan ja få jöra”, jama mossan,
”men kan den där mojsicken ersätta en god husstru,
så jäna för mej.”
”Dra in hakan, tjäring”, freste gubben, ”å fröjda
dej heller åt att du slipper hanskas me mina söndassrör. Nu blir ja yttest sjangtillimang i missommarhäljen. Fallait en mixtrar in apparaten i blakkena på
kvelln å henger dom i föttena, så ärom min schäl
snyggare på morron än om en skräddare vatt pårom
me ett hjän hela natten. Men sjefen ville ha en yngre
förevisare, sa han, som kunde stå i sjylltfönstre å
demånstrera uppfinningen för reklamens skull, åre
kansje vore passande snikkeri för Villem, fall han
kutar dit å söker. Dom hadde en kråka, som hölls me
jobbet, men hon hadde lessnat, å frövrit va hon inte
ricktit säker på om de va sjenangt, sa hon.”
Ja for iväg dit å vatt antagen hux flux, för dom
tykkte att sköret va så jement rött å grant, såre skulle
jöra en viss suxé, trodde rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
