Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<be;"*ct
SOM
HJULGRANSFÖRSÄLJARE.
Änckefru Buhla från Bråmsten va inne i stan å
lianla lutfissk en dag, årå jala hon föståss opp te
Söder i frusset tillstånd för å få lapa varmt fika å
snacka me mossan ett tag.
”Om Villem har darrit me fökjänstena te hjul, får
han jäna åka ut å hugga nåra hjulgranar på min
tåmt, å dässutom kan han allti norpa åt sej flera på
tåmtena breve, när de blir skummet”, tykkte tanten
å stakk en flåttmunk i pipen.
”Ja takk”, svara mossan, ”han ska få min gamla
kjöttyksa me sej, så hugger han inte åv sej påkana
samtidit. Men de kansje blir dyt å fåssla hem dom?”
”Nä vass”, sa tjäringen, ”ja kjänner pärschonligen
en hjänväxman därute, å han kasstar jäna opp dom
på en lastvangn, när tåge går förbi.” Åsså stakk hon
lutfissken under stjalen å viffta iväg ut.
Dan effter åkte Olle å ja te Bråmsten å lubba ikring
på domses skoxmarrker, men vi hitta bara 3 granar,
å rom va över 5 meter i höjd var. Vi högg i alla fall
ner dom me kjöttyksan å hasa rom te statschon, men
när kjänstemannen spana dimenschonena, freste han:
”Fy för alla hjänvägens farkoster, såna långa trän!
Ska ni slepa rom här te stan, fåni allt kränga rom
pär meter.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
