Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sista julen på Brattalid. Bilder från nordmannakolonierna på Grönland och i Vinland af A. Schön. Med 3 bilder - I. En julafton hos Erik Röde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snart i hvarje tempel hvite Krist predikas och Nordens konungar
låta döpa sig af samme Krists präster? Ännu för fem vintrar sedan
blotade jag här på Brattalid, men sedan du, Leif, som vängåfva
från konung Olaf Tryggvason medförde Sigfrid präst, har
offerlunden stått öde. Men ännu lefva de gamla åsagudar. Senast
i natt såg jag i min dröm Oden, hos hvilken jag snart skall tömma
mjödhornen i Valhall. Dock vill jag än en gång på fädrens vis
tömma bragebägaren och löfte gifva vid galtens panna.”
Den gamle vinkade med handen åt några af trälarne, som
uppehöllo sig längst nere vid dörren. De trädde fram och
er-höllo befallning att flytta fram de allaredan dukade julborden
och kringom dem ordna salens lösa bänkar. När detta var
gjordt, reste sig Erik och hans män från sina platser och
framträdde till bordet, där Frejs galt, helstekt och med ett äpple i
munnen, tronade på ett stort fat. Erik vidrörde med högra
handen galtens panna, under det han höjde den vänstra och med
hög röst utropade:
“Jag gifver det löftet, att innan året gått tillända, skall jag
hafva krossat hvite Krists välde på Grönland, eller sätte jag
lifvet till. Så höre mig Frej, så ock Balder, Tor och Oden!”
När han detta sagt, lät han åter räcka sig det fyllda
mjöd-hornet och tömde det i ett enda drag. Härefter vidtog
måltiden.
Eriks högtidliga ed framkallade stridiga känslor hos hans
fränder och gäster, af hvilka^några, bland dem sonen Leif och
sonhustrun Gudrid, voro kristna, under det att de öfriga ännu i
större eller mindre grad hängde fast vid den gamla åsatron.
Ingen tog dock eden så djupt till sinnes som Sigfrid präst, den
där satt längst nere vid bordsändan, närmast trälarne. Han
skulle velat säga någonting om denne af Erik så innerligt hatade
hvite Krists makt öfver människornas hjärtan, men han ansåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
