Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sista julen på Brattalid. Bilder från nordmannakolonierna på Grönland och i Vinland af A. Schön. Med 3 bilder - IV. En julafton i Vinland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV. En julafton i Vinland.
När Gudrid väl var gift med Torfinn, begynte hon egga
honom att företaga en resa till Vinland, dit hon med sin förre man
Torstein hade ämnat att fara, och så stor var hennes makt öfver
honom, att han slutligen beslöt sig för färden, hvilken han
anträdde om våren 1007 i sällskap med henne och sin stallbroder
Snorre Torbrandsson. Tvenne andra hans stallbröder från
Norge, Bjarne Grimulfsson och Torhall Gamlasson, redde sig
ock att fara samtidigt. Ett tredje skepp utrustades af Freydis’
man Torvard. På detta skepp var Torhall, som länge tjänat
Erik Röde såsom jägare om sommaren och husfogde om vintern.
Hela sällskapet uppgick till 160 personer, och hade de med sig
allsköns fänad, ty de ämnade bebygga landet, om de det kunde.
Resan gick lyckligt, och de tre fartygen kommo utan
äfven-tyr till Vinland. Men här uppstod oenighet bland nordmännen
0111 deras upptäcktsfärder inåt landet, och Torhall skilde sig med
åtta män från Torfinn och styrde norr ut, men blef af storm
kastad mot Irlands kuster, där de gjordes till trälar. Karlsefne,
Snorre och Bjarne fortsatte jämte de öfriga sin färd, tills de
kommo till en flod, i hvilken de styrde in. Här stego de nu i
land, begynte bygga hus och kallade stället Hop.* Själfsådda
hveteåkrar påträffades här på låglandet, vindrufvor växte på
höjderna, hvarje bäck var full af fiskar, och en stor mängd djur af
alla slag fanns i skogarna.
Snart fingo nordmännen besök af skrälingar, som medförde
skinnvaror, för hvilka de önskade tillbyta sig vapen, något som
Karlsefne och Snorre emellertid förbjödo. Däremot började
nordmännen tillbyta sig skrälingarnes pälsverk för rödt kläde och
erhöllo “ett grått skinn” för hvarje klädesremsa af ett kvarters
* Nuvarande Mount Hope.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
