Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sista julen på Brattalid. Bilder från nordmannakolonierna på Grönland och i Vinland af A. Schön. Med 3 bilder - IV. En julafton i Vinland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den att efterse kreaturen, hvilka i Vinland gingo ute hela året
0111, emedan här ej föll någon snö om vintern.
Julaftonen var inne. Karlsefne och några af hans män,
hvilka på morgonen gått på fiske, återkommo hem vid
middagstiden, medförande flera vackra helgeflundror, hvilka de fångat i
gropar på hafsstranden. Hammarslagen tystnade i smedjan och
likaså väfstolarna på loften, och den lilla koloniens samtliga
invånare samlades i Torfinns rymliga skåle, där Gudrid och hennes
tjänstekvinnor tillredt ett gästabud, vid hvilket det i mångt och
mycket tillgick på samma sätt som vid Erik Rödes förut
skildrade julgille på Grönland. Enda skillnaden var, att man nu ej
åt hästkött, något som kanske mera härledde sig däraf, att man i
Vinland ej hade några hästar att slakta, än af vördnad för
Sigfrid prästs å Grönland predikade läror om afhållsamhet från
denna “hedningarnes styggelse”, såsom han kallade detta
urgamla bruk.
Man satt redan till bords, och mjödhornen och vinbägarena
— man var ju nu i Vinland det goda, där drufvorna växte vilda—
gingo flitigt laget omkring. Då hördes med ens den från
Grönland medförde, store och mycket argsinte tjuren, som jämte
den öfriga boskapen instängts i inhägnaden nära byn, böla
väldeligen högt, korna råmade och hundarna skällde och förde ett
fasligt väsen.
“Skrälingarne komma; de hafva ingen kunskap om jul och
julefrid, men vi skola dock mottaga dem, när de ej vilja lämna
oss i fred”, utlät sig Torfinn, som därefter bjöd samtliga männen
att springa hem efter sina pilbågar och koger — svärd och sköld
hade de med sig, hvarthän de gingo — och så skynda till
skidgården för att drifva skinnmännen från byn.
Det var också hög tid. Några af skrälingarne hade allaredan
hunnit klättra upp på skidgården, från hvilken de hälsade de ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
