Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då Christina Nilsson kom till Chicago. Ett trettioårigt minne af Joh. A. Enander. Med porträtt af Christina Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klandervärdt försök att “förlika Kristus och Belial” och att mer
än en skulle känna sig manad att förena sig med de bröder,
hvilka icke synnerligt långt förut separerat eller utgått ur
församlingen för att bilda en mera “ren” s. k. missionsförsamling.
Under det enskilda församlingsmedlemmar, bland dem
herrar P. L. Hawkinson, J. Engberg, C. P. Holmberg, L. E.
Lindberg m. fl., dryftade sins emellan frågan om en fest borde
anordnas eller ej, handlade sällskapet “Svea”. Denna förening, som
var “centralpunkten för hela det okyrkliga elementet” bland
landsmännen, beslöt att hålla en storartad mottagningsfest, och
det sades, att den svenska episkopalförsamlingen
(Ansgarieför-samlingen), för hvilken pastor Bredberg var lärare, komme att
därefter anordna en stor “kyrkofest” till den berömda
sångerskans ära.
Denna splittring föreföll mig sorglig och ömklig. Sedan jag
samtalat med de “ledande männen” inom olika partier, föreslog
jag i “Hemlandet”, hvars redaktör jag var sedan ett år tillbaka,
att landsmännen i Chicago borde anordna en gemensam
nationalfest.
Detta förslag gillades, dock tveksamt, af pastorerna i de olika
församlingarne och af sällskapet “Sveas” mest framstående män.
Jag och flera med mig inbjödos att ingå såsom ledamöter och
rådgifvande medlemmar i den redan tillsatta kommitteen,
hvilken bestod af följande herrar: P. D. Hussander, C. J. Sundell,
P. Almini, A. Fogelberg, J. T. Appleberg, E. Fahlbäck, O. G.
Lange, C. F. Billings, Axel Silfversparre, F. T. Engström, M.
Anderson och Chas. Ferm. Och blef det efter många “om” och
“men” beslutadt, att kommitteen skulle handla “å svenskarnes i
Chicago och sällskapet Sveas vägnar.”
Dessa anordningar och beslut behagade visst icke
ytterlig-hetsmännen å ömse sidor. Man förehöll mig både muntligt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
