- Project Runeberg -  Prärieblomman. Kalender / Årgång 1 (1900) /
56

(1899-1912) [MARC] With: Anders Schön
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då Christina Nilsson kom till Chicago. Ett trettioårigt minne af Joh. A. Enander. Med porträtt af Christina Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ten, anhöll artigt, att jag måtte skrifva en ny sång i en- af honom
angifven versform, som var för mig allt annat än behaglig.

Jag lofvade att göra ett försök och satte mig ned att gjuta
innehåll i en form, som jag aldrig skulle valt, därest valet varit
mig fritt. Att jag misslyckades värre än förut, behöfver jag väl
icke nämna. Härtill bidrogo ofrivilligt några af “Hemlandets” i
Iowa bosatta vänner, hvilka kommo ogenerade in på
redaktionsbyrån, tände sina pipor och började tala om sina “farmar” och
om spannmåls- och kreaturs pri ser, just då jag arbetade i mitt
anletes svett sökande efter poetiska uttryck, med hvilka den
eländiga versformen kunde fyllas. Om de goda människorna
hade förstått hvad jag led, hade de säkert gjort besöket kort. Nu
förstodo de det icke. När jag slutligen med några vänliga ord
underrättade dem om, att jag hade brådtom, var den förvåning,
som afspeglade sig i deras anletsdrag, verkligen komisk. Att
någon kunde hafva brådtom efter det skörden inbärgats, sade
en af dem, var för honom något nytt.

Den nya sången, som förargar mig hvar gång jag ser honom,
fick jag färdig på aftonen, efter det jag med “klippta” artiklar
stillat manuskripthungern å “Hemlandets” tryckeri. Den
sången-må läsaren tro var ett mästerverk, som hette duga. Det hette i
slutet af densamma:

“Ej må ditt minoe vika
från os», ej vårt från dig!

Om blommor mera rika
strös på din lefnadsstig,
må dock för själens öga
det enkla och det höga
uti vår hyllning stå
förklaradt fram i ljus
och vittna då,

att vi dig troget sluta
uti vår kärleksfamn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:32:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prarieblom/1900/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free