Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då Christina Nilsson kom till Chicago. Ett trettioårigt minne af Joh. A. Enander. Med porträtt af Christina Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädde hos våra landsmän mera än förr. Innan den stora
eldsvådan lade Chicago i aska, var antalet svenska tiggare i staden
jämförelsevis mycket större än i våra dagar. Det hade under
den första nybyggaretiden blifvit för många landsmän en ful
vana att tigga, antingen de behöfde det eller ej. Dessutom fanns
det i staden ett väl sorteradt lager af snuskiga men originella
svenska fyllbultar, hvilka “tagit studenten och kameralen” och
hvilka pockade på att erhålla hjälp, helst penningar, af “bättre
lottade landsmän ”. Dessa yrkestiggare, äf hvilka de flesta
på-stodo, att de härstammade från Christina Nilssons
barndoms-bygd, från Vederlöfs och Skatelöfs socknar i Kronobergs län i
Småland, försummade icke att nu hålla sig framme såsom
hjälpsökande. Sent och bittida kommo de till festkommitteens
medlemmar och bådo med gnällande stämma om deras förord hos
sångerskan, med hvilken de alla påstodo sig vara bekanta eller
hafva för många år sedan råkat i beröring. Då
kommittemed-lemmarne icke voro villiga att underteckna deras böneskrifter,
blefvo många af de “hjälpsökande” groft ovettiga och begåfvo
sig med hustrur och barn, klädda i de torftigaste kläder, till
Sherman House i hopp om att utan bemedling få beklaga sin
nöd för “den kära Stina”. Då detta icke lyckades; då de af
hotellbetjäningen och polisen utvisades, slogo de sig ned på
gatan i hopp om att de skulle af sångerskan observeras och “få
en slant”. Detta tiggeri, i hvilket girighet och skrymteri, lögn
och förställning spelade en stor rol, harmade alla rättänkande
landsmän och kastade en slagskugga öfver anordningarne för
festen.
Densamma skulle hållas torsdagen den 22 december i det
stora och eleganta tyska teaterhuset å hörnet af Wells- och
Indi-ana-gatorna i ett stadskvarter, som då ägde ett helt annat
utseende än i våra dagar. De landsmän, som önskade närvara en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
