Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppsbrott. Fragment af en lifssaga af Ernst W. Olson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
södern är smekande, berusande ljuf, och naturen hade utvalt
den allra ljufvaste åt oss.
Vi gingo arm i arm i den korta skymningsstunden och njöto
af den härliga aftonen, den tjusande omgifningen och —jag af
en känsla, som om den vänaste huldra ledsagat mig genom
förtrollade parker. Vi vandrade under cypress och sykamor och
blommande magnolia och under gamla knottriga lifekar med
sina långa grå skägg af hängmossa. Hon “ryckte gubbarna i
skägget”, hvar helst hon nådde till. Här stod en dvärgpalm och
höll upp sitt lilla knippe af stora, glänsande blad. Äfven den
personifierade hon.
“Jaså, lilla pysen står här och säljer solfjädrar. Då ta vi
väl en.”
Hon bröt af ett blad och fläktade sig med det.
Längre fram stod en stackars trädruska, som var alldeles
öf-vervuxen med vildvin.
Det såg ut som en grön, alltför stor vintermössa på en liten
parfvel, tyckte hon.
Kaktusar, vuxna stora och höga, stodo och lyste gröngrått
med sina stora, köttiga blad.
“Det är ju tjocka gubbar, som stå och räcka fram sina breda
näfvar i granna bälgvantar till hälsning”, fantiserade hon igen.
“Men tag dem i hand, så får ni allt ett vackert göra att plocka
bort taggarna.”
Af vinrankan plockade hon en väldig klase drufvor, stora
som våra bästa Concords här uppe, och bjöd mig den. Jag stack
ett par af de läckra bären i mun.
“Brrr ! Det var kvintessensen af allt surt.” Hon skrattade
nu åt mig, men hade förut själf blifvit lurad på samma sätt.
Plötsligen stötte vi på en stor, rund kringmurad håla i
marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
