- Project Runeberg -  Prärieblomman. Kalender / Årgång 1 (1900) /
121

(1899-1912) [MARC] With: Anders Schön
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppsbrott. Fragment af en lifssaga af Ernst W. Olson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Hvad är det här — en jättegryta ?”

“Inte illa gissadt! Det är en gammal vattencistern. Här
finns en massa sådana. Se, detta var en gång en rätt betydlig
liten kuststad, men så kom en oerhörd storm med
öfversväm-ning och bortsopade alltsamman.

Detta skedde mycket riktigt en gång på 6o-talet, jag minns
inte hvilket år. Då förstördes åtskilliga småstäder vid kusten
där nere, och dessa solidt murade vattenbehållare äro de enda
kvarlefvorna. Det öfriga var bara illa byggda hus och kåkar,
som lätt bortsköljdes.

Jag tyckte det var ett riktigt fynd midt inne i vilda skogen.
Cisternen tycktes djup och mörk. Jag lade mig på knä och
ropade ned i tomrummet, som när vi som pojkar ropade i en tom
tunna:

“Hör du! Är du där? Hvem är du?” Det klang så
likadant. Då jag tittade upp och mötte hennes leende blick, kände
jag mig som en stor pojke. Men experimentet roade henne, och
hon ville prompt försöka det själf. Hon ropade en gång, flera
gånger och dock för hvar gång allt djupare ned. Någon fara
var det kanske inte, men jag kände mig likväl tryggare, när jag
lagt armen kring hennes midja. Hon kunde ju mista
jämvikten. Barnsligt yster och oförvägen fortsatte hon leken.

“Det låter så spöklikt och främmande”, tyckte hon, “liksom
röster från de omkomna.”

“Nej, hör nu, lilla fröken, hvarför bråka med det flydda, då
nuet är så skönt?” afbröt jag, och för att bryta förtrollningen ref
jag loss ett ostronskal, af hvilket det fanns en stenläggning rundt
omkring brunnen, och kastade det i djupet.

“Åh, det var ju inte djupt alls, och jag som tyckte mig kunna
blicka långt, långt ner genom det mörka gapet. — Nå, så åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:32:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prarieblom/1900/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free