Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppsbrott. Fragment af en lifssaga af Ernst W. Olson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vända vi väl till det närvarande. Visst är det skönt nu alltid.”
“Ja, när inan är ung och . ..”
“Nej, det där är ju så banalt!”
Hon gjorde en liten skälmsk grimas, hvarvid kindens grop
framträdde mycket tydligt. “Jag menade just nu i kväll. Eljes
har här ju varit så ödsligt.”
“Men en fluga gör ju ingen sommar. Jag . . .”
“Då kallar jag er den första flugan. När den kommer, är det
åtminstone rår.19
Hennes lilla anspelning gjorde mig smått förbryllad. Var
hon sä pass fägnad af mitt sällskap ? I brist på en passande
replik föreslog jag att fortsätta promenaden ned till stranden af
hafsviken, som skymtade fram mellan träden. Jag bjöd henne
min hand och med ett litet graciöst hopp stod hon vid min sida.
Jag behöll hennes hand i min — en mjuk, men fast liten hand,
som jag tyckte mig inte kunna släppa, och vi gingo svängande
med händerna som två stora, blyga barn. Vid stranden låg en
båt rent som på beställning, och vi gjorde hvad inte en
påtusen-det i samma läge skulle försmått — vi rodde ut.
Det var just i dubbeldagern, hälften dagsljus, hälften månsken.
Högt öfver våra hufvuden lyste månen elfenbenshvit, och båten
gungade lätt öfver de svaga dyningar, som gingo mot land. Vi
rodde ett godt stycke ut på den lilla viken, som var ganska
grund och för öfrigt skyddades mot hög sjö af långa, smala
landtungor några mil utanför den inre kustlinien.
Hon satt i aktern och lekte med handen i det ljumma
vattnet och sökte fiska upp tofsar af flytande sjögräs. Ena
kläd-ningsärmen var något uppdragen och satt stramt om en liten
fyllig, bländhvit arm af oklanderlig plastik.
“Får jag inte hjälpa er att ro tillbaka nu?” bad hon, då de
dunkla lampskenen från fönstren blifvit nästan osynliga. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
