- Project Runeberg -  Prärieblomman. Kalender / Årgång 1 (1900) /
133

(1899-1912) [MARC] With: Anders Schön
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder ur det svensk-amerikanska nybyggarelifvet af Aron Edström - I. Ett underligt språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och där låg en nybyggares enkla stuga omgifven af små tegar —
början till de numera vidsträckta odlade ägorna. Vårarbetet var
i full gång öfver allt och bedrefs — något äfven för oss ovanligt

— med oxar. Blott få af nybyggarne uti det samhälle, dit vi nu
anländt, hade kommit sig så pass upp, att de haft råd att skaffa
sig hästar.

Vårt värdfolk, som genom bref beredts på vår möjliga
ankomst, mottog oss på det hjärtligaste och visade oss
gammalsvensk äkta gästfrihet. Meddelanden om hvarjehanda svenska
och amerikanska förhållanden samt händelser utbyttes genast
efter det vi befriat oss från våra resväskor och fått såsom första
förfriskning inmundiga den oumbärliga kaffetåren.

Å vår, de nykomnas, sida gick emellertid samtalet ej så ledigt
och lätt, som när vårt värdfolk och vi fordom språkade med
hvarandra i det gamla Sverige. Och orsaken därtill gissar
läsaren utan möda. Vårt värdfolk hade under de fyra eller fem år,
som de före oss vistats i Amerika, riktat sitt svenska
hvardagsspråk med en massa engelska ord, hvilkas betydelse vi icke
för-stodo, och gång på gång fingo vi bedja om förklaring öfver ett
och annat ords betydelse, innan vi kunde fortsätta samtalet.

Vi hade, som ofvan nämnts, hunnit fram på pingstaftonen.
När det led mot kvällen, började far och mor en enskild
rådplägning i vår närvaro angående kosthållet följande dag, som ju
enligt gammal svensk sed räknades som en stor högtid. Det
måste då, och ej minst för de kära gästernas skull, vara bättre
bord och särskildt behöfdes färskt kött utom den färska fisk, som
hvilken dag som helst kunde metas upp ur den närliggande
sjön.

“Vi få väl ‘killa kocken’”, sade far.

Det där lät hemskt. På resan öfver hafvet hade vi bland flera
fråii sjömännen uppsnappade ord lärt oss, att “killa” betydde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:32:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prarieblom/1900/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free