Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder ur det svensk-amerikanska nybyggarelifvet af Aron Edström - II. Min första jul i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veckor i förväg gjorde i hvarje hem, herrgård som torparstuga,
för den stora högtiden. Jag mindes julslaktningen, bryggandet
af julölet, julbaket samt hundrade andra sysslor, hvilket allt
räknades till julstöket. Arbetet var ofta hårdt och räckte
understundom långt in på nätterna, men utan knot, fastmer med glädje
underkastade man sig allt besvär för att, då julen kom med sina
osynliga gästande andar, ägna sig åt friden och hvilan och njuta
af fridsfurstens kärlek.
För första gången i mitt lif skulle jag nödgas undvara
julglädjen! Därom var intet tvifvel. Vi hade kommit in i
julveckan, och allt förblef oförändradt i timmerlägret. Så kom
julaftonen. Denna var en strålande vacker dag med lagom köld,
just en sådan dag som man älskar att tänka sig julaftonen.
Minnena från det land och hem, som jag åtta månader förut lämnat,
bestormade håg och sinne. Ack, huru gärna hade jag ej velat,
om blott för några dagar, vara tillbaka till mitt gamla hem för
att få vara hos och med kvarlämnade kära anhöriga dela
festglädjen! Huru jag under denna sinnesstämning sträfvade
igenom denna dag, minnes jag icke, endast det att arbetet föreföll
mig tyngre än annars.
Så kom kvällen, och vi fingo för den dagen lämna mödan
och slitet, men huru ödsligt och tomt föreföll mig icke
“logg-kampen” vid inträdet i densamma, ehuru den annars var ett kärt
tillflykts- och hviloställe. Ingen julgran med strålande ljus
hälsade oss. Det långa träbordet stod dukadt med den vanliga
hvardagsmaten. Tysta intogo vi alla vår kvällsvard, och när
denna inmundigats, hade tröttheten fått sådan makt med mig,
att jag icke orkade reflektera mycket öfver det ödsliga lifvet midt
under årets gladaste fest.
Jag märkte dock, att jag var långt ifrån den ende, som kände
saknaden och tomheten i vår belägenhet. Försjunkna i tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
