Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder ur det svensk-amerikanska nybyggarelifvet af Aron Edström - IV. Vinkelpredikanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARON EDSTRÖM.
gande norskt nybygge just erhållit egen präst, och så blef beslut
fattadt att inbjuda denne att komma och bistå med råd och dåd
vid grundläggandet af församling, hvilken nu mer än förr
kändes vara af behofvet påkallad.
Den norske prästmannen, som i förbigående sagdt mycket
umgåtts bland svenskar och valt sin brud bland dem,
hörsammade inbjudningen och vann genast nybyggarnes förtroende och
bevågenhet, så att han vid församlingens stiftande valdes till dess
ordinarie lärare med en bestämd ehuru anspråkslös lön. Nu
tycktes för det uppåtsträfvande nybyggaresamhället en ljusare
dag randas i dubbel bemärkelse. Hand i hand med det timliga
gick det andliga rödjnings- och såningsarbetet, båda lofvande
god skörd. Den nye pastorn visade sig vara en man, som djupt
fattade vikten och betydelsen af sitt kall. Icke nöjd med att om
söndagarna frambära Kristi budskap, anordnade han om
vintern, då folket hade godt om tid, bibelförklaringar och
bönemöten här och där i husen; en anordning, som betydligt stärkte
det goda förhållandet mellan honom och församlingen. En
kärnfast dalagubbe yttrade till författaren, som nyss förut slagit
sig ned som nybyggare i trakten:
“Våran präst är intet skräp, skall du tro. Han är en af de
bästa i kristenheten och sparar inte krafterna.”
På två eller tre år hade samhället utvidgats så mycket, att det
blef nödvändigt att dela pastoratet i två församlingar.
Härigenom tvingades läraren att dela sin tid mellan tre församlingar —
den norska och de två svenska —, så att tiden blef längre mellan
hans besök i hvardera församlingen än förut. Detta kunde dock
ej hjälpas, och ingen hördes heller klaga öfver denna anordning,
helst som allt gick så lugnt och stilla. Hittills hade den i dubbel
betydelse lofvande planteringen rönt välsignelse och framgång,
och få tänkte på att stormar snart skulle hota densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
