Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne skisser af Albert Alberg - Julgranens själfbetraktelser - Gamla skor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åldriga stamfäderna således växa upp igen och genom
generationer efter generationer fortlefva och utföra vårt släktes stora
värf af mångfaldig nytta för människorna.
Hur lycklig är dock icke jag mot många af min släkt, som
blifva nedhuggna för att tjäna till stöttor i de mörka
kolgrufvor-na, — en sibirisk förvisningsort för dessa skogens arma telningar,
där de dock genast dö. Att blifva huggna till ved för att sprida
värme och ljus, synnerligast i fattigmans tjåll, år kanske en af
våra bästa uppgifter, och det blir nog väl min lott slutligen —
eller kanske att förnämt kremeras på en lusteld, tillställd af
traktens pojkar på en öppen plats. Jag är dock innerligen glad, att
jag ej blef född en ek eller ask, ty då hade jag kanske slutligen
blifvit stäfver uti en öltunna eller whisky-kagge, — förskräckligt
att föreställa sig. Nej, då har jag fått en bättre lott på min del,
— som barnens julgran.
GAMLA SKOR.
Därnere i rännstenen låg en gammal sliten och snedgången sko.
Det hade en gång varit en modern, högklackad damsko af
pariser-snitt, men den befann sig nu i ett sorgligt skick: de forna löjligt
höga klackarna voro nu betydligt afskurna, ty de hade blifvit så
illa slitna på ena sidan, att de ansetts farliga att begagna. För
någon tid sedan hade den lilla skon kasserats af sin ägarinna,
emedan den förlorat något af sin fason och därtill blifvit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
