Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andarnes julotta i Varnhem. Dikt af Joh. A. Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
JOH. A. ENANDER.
Var tyst! Jag hör dem komma, jag ser ett väldigt tåg
med tända vaxljus emot koret skrida,
och kungakronor glittra på rörlig mänskovåg,
där vadmal syns vid praktfull sindals sida.
Jag skådar korsets kämpe, kung Inge, som sitt lif,
sitt land, sin krona vågat i tid af kamp och kif.
Han kom som stormvind kommer, då svear minst det trodde,
och sjöng med svärdet mässa, där asagudar bodde.
Jag skådar dr ott ens söner och helge Eriks far,
som sköta kan ej svärdet blott men plogen.
Hans sonson Knut mig nalkas. Han eftermälet har,
att folk och lag hart städse varit trogen.
Och Erik Knutsson kommer. Som guld på helgonskrin
hans vida mantel lyser. Till strålande rubin
hvar droppe blod från Lena är nu förvandlad vorden;
från kungens svärd det flammar som norrsken uti Norden..
Vid Eskil lagmans sida jag ser en vanlytt kung,
en mild och folkkär, uti tåget vandra.
Kung Eriks hufvud tryckes af gyllne krona tung;
där fram han stapplar, stödes han af andra.
Se Birger, Bjälbojarlen, med svärdet i sin hand,
men utan kungakrona, ett värn för kung och land
med fasta steg framträder. Tyst hviska alla bönder:
"Pris vare mr lens lagar, som brutit våldet sönder."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
