Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andarnes julotta i Varnhem. Dikt af Joh. A. Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDARNES JULOTTA I VARNHEM.
23
Bland Valle härads bönder i vadmalsjackor grå,
bland munkarne från Varnhem och bland klerker
den bistre samhällsdanarn förnöjd här synes gå —
hans djupa hjärtsår intet öga märker. —
Han gläds, att ädelt säde kring klostret hunnit gro,
att flit och kunskap trygga inom dess murar bo,
tills dag, då hylsan bräckes och kärnan, forntidsskatten,
blir allas arf och eget, ej döljes mer i natten.
Här komma unga kämpar frän gamla Kindabo
och korstågsmärket på hvar mantel blänker.
På Finlands vilda stränder de stridt för kristen tro
och trotsat mörkrets alla trolldomsränker.
Dem följa Varnhems bönder med hviskning och med gny.
De voro uti hopen, som drap vid Karleby
inkräktarkungen Ragvald, som uti trots bröt lagen.
Han därför ligger ogild på mark, där han blef slagen.
Och mången husfru kommer med andakt i sin blick
och följd af döttrar, sköna, guldbeprydda.
Och mången kämpes tärna med stolt och höfviskt skick
här sväfvar tyst och minnes nöjen flydda.
Och mången svartklädd nunna, som här på gången går,
minns lifvets bittra sorger och krossar ögats tår
samt suckar: "Helga jungfru, mig lär att bedja, vaka
och lifvets sköna konst, att tåligt allt försaka."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
